Bland lårkakor och fläskläppar
Många redaktioner efterlyser de berörande reportagen från vårt samtida Sverige. Kan de levereras?
Googla lårkaka och fläskläpp. Så får man en inblick i händelser i Sverige som inte når riksmedierna.
Det händer en massa där ute i landsorten. Åsa Nisse rular fett.
Nu har jag varit rolig. Eller har jag gjort mig rolig på andras bekostnad?
Spelar ingen roll, för en tidlös fråga pockar på: Bevakas landsortens liv dåligt i riks- och stockholmspress för att riksmedierna inte bryr sig om vad som händer där, eller för att det som händer där är svårt att göra till spännande journalistik?
Jag vet inte säkert. Men en sak kan noteras. Många svenska tidningar betygar hur gärna de vill läsa och köpa in reportagen från Sverige idag. De blir översköljda av förslag om utlandsreportage från frilansar. USA, Karibien, Australien, Latinamerika.
Desto färre förslag från svensk landsort.
Frågan är då: Tänk Västergötland eller Västmanland i november. Grått, lugnt, ensligt: Modernitet, natur, lakoniska människor passerar på betryggande avstånd från varandra. Allt går sin gilla gång.
Men inga clocharders siluetter längs Seines stränder, inga självspäkande botgöringståg i ökendamm, paljettklädda nationalister på vita hästar den 4 juli, skabrösa karnevalskostymer i Rios favelas eller gammeltestamentliga Pashtun-skägg som glor intensivt, hålögt mot kameran. Inga färgsprakande människosjok och grå kor trängandes längs kryddoftande gator, minareter mot aftonhimlen, eller muskulösa svarta kroppar som tränar boxning i Kubas natt, ingen doft – från – din – estanciaaa.
Upplopp, inbördeskrig, massrörelser? Nix!
Vad så?
Slätten ligger tyst och grå.
Utanför Georges Coffee i Sala ylar en hund efter matte.
Stundom tränger ljudet ut från en 40-talslägenhet i Lindesberg, där en ung bussförare slår sin fru blågul med en plastlåda från Ikea.
En kille får en mindre benfraktur efter ett bråk efter ett besök på Släggans Pizzeria i Surahammar.
En uppsagd arbetare från Arvikaverken hämnas genom att panga en glasruta på en undanskymd del av lokalerna.
I Sveriges landsort och mindre städer är det mesta är avmätt, avskilt, behärskat.
Välhållna hus, stängda dörrar, bensinmackar, kommunalhus, köpcentra, McDonald’s, röda lador, och natur, natur, natur.
Ärligt talat. Jag tvivlar på att de redaktioner som efterfrågar de samtida Sverige-reportagen skulle tacka ja när de väl dök upp.
