Bli en economista efter krisen

Ja, gott finansfolk – hur ska man spendera "det"? I magasinets titel ligger liksom hela världsekonomins problem i ett nötskal: Vad ska vi egentligen göra med välståndet?

Financial Times vägleder snällt sina välbärgade läsare till det goda livet – lär av världens exklusivaste parfymör ("he nose it all"), bli kanske samlare av "ancient animal bones", sponsra en begåvad musiker med ett dyrbart instrument (nya trenden). Annars är det det gamla vanliga: res till Shangri-la (men inte bara res; var en "travelista"), håll koll på juvelhusen som gör klockor, inred som Terence Conran, dregla över en Type T 51 Bugatti från 1931 – alltsammans med en bedräglig patina av finkultur över sig – med skillnaden att här göre sig ingenting kulturellt som inte har ett ha-begär över sig besvär. Och annonserna är för övrigt halva tidningen: glossigare än glossiga. Mmmm… Gwyneth Paltrow i pälscape, Rolex, Aston Martin, Hästens, Gaggenau, Bang & Olufsen, Paul Smith…

Det här är det ett av världens prestigefullaste finanstidningsnamn lånar sin tyngd åt: När du skaffat dig stålarna, spendera dem! Jag kan inte låta bli att tänka på den bedagade musikalproducenten Max Bialystock i Det våras för Hitler, när han dystert stirrar ut genom ett skitigt fönster och får syn på en hot shot nere på gatan som går med en blondin på var sida och han bittert skriker: "That’s it baby, when you’ve got it, flaunt it!!"

Nå, nu ska jag ställa en mycket allvarlig fråga. Finanskrisen. Vi talar om hål och luft i det finansiella systemet av en magnitud som på några få dagar har satt jordens alla ekonomier i akut gungning. Island sjunker, banker svajar, börskurserna rasar. How to spend it? Jag vet att ekonomijournalister ofta får klä skott för sin distanslösa rapportering av kvartalsrapporter, vinstvarningar och börsyror, men jag kan inte låta bli att undra ändå: När nu varje nyhetsprogram har en särskild ekonomiavdelning, när varje morgontidning har särskilda ekonomisektioner, när det nu finns en uppsjö dags-, vecko- och månadstidningar som bara sysslar med ämnet ekonomi så borde kanske inte det som inträffat komma fullt så oväntat? Nej, nej, säger ni kanske; journalister återspeglar och rapporterar bara det som sker i samhället – om näringsliv och stat tutar på som om alla kurvor kommer att peka uppåt för evigt, och ingen ansvarig i tid går ut och säger att det krävs "en betydande bantning av balansräkningarna hos banksystemet för att återgå till en hållbar risknivå" (efterklok före detta vice riksbankschef Kerstin Hessius i SvD, 9 okt) så finns inget annat att rapportera om än att finansballongerna pumpas upp ytterligare några decimaler om dagen, och tipsa om hur man bäst gör av med vinsterna.

Mediernas roll i den just nu pågående krisen har just börjat diskuteras: hur mycket förvärras den av katastrofrubrikerna, börspanikbilderna, dödsannonsutformningen på näringslivssidorna. Hur mycket medierna har varit med om att blåsa upp finanssystemet till de ohållbara nivåerna blir förhoppningsvis nästa diskussion. Men jag hoppas dessutom på en tredje diskussion när världen väl har sansat sig, den ofrånkomliga som vi förr eller senare måste ställa oss: How to use it. Alltså, vad ska pengarna användas till, egentligen? Kunde vi inte då få se ekonomibilagor av klass som tipsar om nya verkliga prestigeprojekt – som att finansiera solceller i Sahara, mikrolån i fattiga länder eller vågkraftprojekt? Be an "economista", sälj privatjetten, skaffa häst, ta det lugnt, bry dig om världen, må bättre: Use it – and use it good!