Brandkårsutryckningar i världen räcker inte
I somras startade den brasilianska nyhetskanalen Globo News ett program som de kallar Clube dos Correspondentes, Korrespondentklubben. Programidén påminner om BBCs Dateline London och samlar ett antal korrespondenter som pratar om aktuella händelser.
Det intressanta med den brasilianska varianten är att programmet inte hade gått att göra för tio år sedan. Då fanns det fortfarande medier som bevakade Brasilien från Buenos Aires eller Mexiko City. I dag har alla mediehus flyttat sina Latinamerikakorrespondenter till Brasilien.
I det sista programmet för säsongen satt jag med i panelen tillsammans med korrespondenterna för franska RTL och portugisiska RTP. Vi pratade om alltifrån hur svårt det är att översätta ord som favela och milícia till hur byråkratin ställer till det för oss. Under eftersnacket i studion undrade producenten om konkurrensen blivit hårdare på senare år. Den franske korrespondenten berättade att när hon sändes till Brasilien 2010 fanns det tio franska journalister i Rio. Idag är de över trettio.
– Jag måste hela tiden se till att vara först, sa hon.
– Och hur är det för dig, Henrique? Hur många svenska korrar finns det i Brasilien?
Jag berättade som det är. Jag är den ende. Producenten veckade på pannan och undrade varför. Jag skämtade att svenska Latinamerikakorrar drivs av gerillakrig och gillar koloniala stadskärnor, typ Havanna. De tycker att Brasilien med sina shopping malls, sina breda motorvägar och sina fotbollsintresserade intellektuella, är för likt USA. Korrarna föredrar den eldigare, spansktalande delen.
– Det är ett arv från Kalla kriget som lever kvar, förklarade jag.
I taxin hem funderade jag över andra blinda fält inom svensk utrikesjournalistik. Förutom Brasilien, där var tredje latinamerikan bor, är det Indonesien, där var tredje sydostasiat bor, Nigeria, där var fjärde afrikan bor och Indien, där var sjätte människa bor. Varför har vi inga korrar där? Är det för att utrikescheferna inte kan världen? Knappast. De jobbar med den varje dag. En av anledningarna är att initiativet har flyttats. I dag är det, med få undantag, endast Sveriges Radio som kan placera sina korrespondenter där de vill ha dem eftersom de betalar boendet. Alla andra utrikesredaktioner får acceptera att korrespondenten bor där det av familjeskäl passar honom eller henne bäst. Det gör att läsarna, lyssnarna och tittarna får en världsbild som inte riktigt speglar den värld vi lever i i dag, ungefär som FNs säkerhetsråd. Reformen efter Kalla kriget är inte genomförd.
Nu är det säkert många som menar att det inte längre är lika viktigt var korren sitter. Med flyg, mobil och internet kan du bevaka allt från var och när du vill. Det är sant. En av Sveriges bästa Mellanösternkorrar bor i Stockholm. Men anledningen till att hon klarar av sitt jobb så bra är att hon har kunskapen och kontakterna. Har du endast varit på brandkårsutryckningar i komplexa stormakter som Indien, Brasilien eller Nigeria vet du inte hur du ska förklara hur branden har uppstått. Du får ringa andra länders korrar och fråga hur det ligger till.
Just nu bor det trettio franska journalister i Rio. Du behöver inte ens lära dig portugisiska för att bevaka Brasilien. Det räcker med franska för att förstå vad som händer i världens snart femte största ekonomi.
