Gå direkt till textinnehållet

Cyniskt av TV4 att låsa in killar

Ända sen boken svensk maffia kom ut 2007 har det svept en hype av kriminella i medier. Det är trendigt att vara kriminell. Är det nu vissa av oss ska göra high five och rappa några fraser ur Snoop Doggs album Rhythm and Gangsta? Snoops homies, som är hans niggas for life, vissa av dem, hans dogs är liksom "up against a life sentence", men Snoop... självaste Snoop har blivit frälst... går i kyrkan. Yeah, god is my witness.

Nu vill tv4 i samarbete med Meter film & Television omvända unga (ännu ej straffade) kriminella killar, och det är inte genom att ge dem en gudstro, utan genom att sätta dem bakom lås och bom under tolv dygn. Detta ska ske i direktsändning och så kan vi tv-tittare poppa lite popcorn och sen sitta där och mysa och se på när unga kriminella killar läxas upp, uppfostras, lär sig vad skaka galler innebär.

Redan nu kan jag se framför mig hur en psykolog och två socionomer kopplas till programmet. Hur kameran zoomar in psykologens ansikte och journalisten frågar: "Men varför…varför ser Sebbes liv ut så här idag?" Sen ett snabbt klipp till Sebbes cell där han sitter med ansiktet begravt i knät. Sen lyfter han ansiktet och vi ser en tår strila nerför hans kind. "Sebbes liv ser ut så här på grund av att hans mamma är en kokain dealande servitris och hans pappa…ja hans pappa har ingen någonsin sett till", svarar psykologen. Detta är en grov förenkling av händelseförloppet…men ändå.

När svensk maffia kom ut så sträckläste jag den, och fascinerades av alla de där bilderna på gangsters i sina poser, med armarna över bröstet, fullklottrade av tribaltatueringar. Manliga hierarkier, en sorts manlighet, men ingenstans i boken fanns det någon problematiserande analys som trängde bakom fasaden. Ingen analys av de unga killar som misslyckas i skolan, som inte tas in på arbetsmarknaden, som kanske hamnar i dessa gäng, i kriminalitet just därför. Och medan Snoop Dogg fortsätter att stryka sina dollars på ett strykbräde med ett gangstahuckle på huvudet smilandes in i kameran på bilderna i cd-konvolutet till Rhythm and Gangsta, så väljer tv4 att "GO GANGSTA" på ett sätt som är lika mainstream som att en halvnaken kvinna alltid står och åmar sig i bakgrunden på Snoop-bilderna. Kanske hade jag känt lite iver inför fyrans programidé om de istället satt fokus på gangstatjejer. Låst in ett gäng stentuffa halvkriminella tjejer. Varför saknas nästan alltid detta perspektiv? Kriminella tjejer bagatelliseras i medier och istället får de liksom i gangstarapen vara bitches and hoes i bakgrunden utnyttjade av männen i de kriminella gängen.

Annons Annons

Tror snarare att de valt att vara kriminella och jämställda med dessa män framför söta och snälla. Varför gör ingen tv-kanal en dokumentär eller såpa om det!? Sen så finns där ett annat problem då medier väljer att sätta fokus på unga människor som är offer för sina omständigheter. Varje gång jag ser en så kallad objektiv dokumentär där unga människor exploateras så känns det plötsligt som att jag har en pincett som ligger och skaver i tarmen. Jag får magknip. För att illustrera detta vill jag berätta en journalistkollegas historia: "Jag satt på tunnelbanan och då plötsligt såg jag henne. Den där lilla späda anorexiatjejen. Kändes som att jag var bekant med henne, som att jag kände henne, men kunde inte minnas hur. Sen såg jag henne i garderoben på fryshuset och då mindes jag. Ja, jag var ju delaktig. Jag hade varit med och plundrat hennes liv under svt:s dokumentär Tonårsliv. Jag kände mig som en medbrottsling i hennes öde."

Kommer det att göras någon uppföljning av fyrans såpasatsning på dessa unga kriminella killars liv om några år? Kan inte låta bli att undra. Och "what is in it for them" att delta i ett sånt program? Om jag hade varit 16 år och lite halvkriminell och osedd av föräldrar och samhälle så hade jag kanske tänkt: "Åh, jag ska på en provspelning för ett avsnitt av The Sopranos som sen ska sändas av tv4. Kul".  Ändamålet med fyrans programidé är säkert god. Men när jag läser om den måste jag trots att jag är en ganska härdad journalist lägga mina händer över bröstet bara för att känna mitt hjärtas slag. Känner mig lättad. Jag har fortfarande ett hjärta fyllt med empati. Det är ännu inte utbytt mot en frystorkad kanin.  

 

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler