Därför ändrar Pon rutinerna om anonymitet
Upprättelse genom offentlighet. Det är själva kärnan i det pressetiska systemet.
Den som blivit uthängd, kränkt och förnedrad i en tidning ska få sin heder upprättad genom att tidningen publicerar att den gjort fel. Utgivaren får stå med skammen när han eller hon får publicera fällningen i Pressens opinionsnämnd, Pon.
Nu stärker vi upprättelsen, för den som så önskar. Den första som fick möjlighet till det var Monika Elling.
Hon var tidigare VD för Poolia, men tvingades avgå efter en artikel i tidningen Chef. Den hade rubriken ”Poolias vd sämst i test” och inleddes:
”Monika Elling. Inkonsekvent. Ologisk. Omdömeslös. Ostrukturerad.”
Artikeln anmälde hon till mig. I det beslut jag hänsköt till Pon kunde jag konstatera att en VD för ett betydande företag får vara beredd på omfattande kritik i medierna. Det hör till jobbet, det hör till ansvarspositionen. Så tidningen var helt fri att låta anonyma källor säga att hon till exempel saknade ledarstil, var dålig på att informera, hade samarbetssvårigheter och inte hade någon vision för företaget – oavsett om dessa åsikter var representativa för alla företagets anställda eller inte.
Problemet var att Chef gick ett steg längre.
En del av omdömena handlade om hennes person. Av naturliga skäl väljer jag att inte upprepa dem. De sårar än i dag.
Nu handlade det inte längre om yrkesrollen, utan om människan. Att man inte har vision för företaget kan man alltid försvara sig mot, antingen genom att ge kritikerna rätt eller ge svar på tal.
Men hur försvarar man sig mot påståenden om att man inte duger som människa?
Jag rekommenderade Pon att fälla tidningen Chef. Så blev det också. Och som en mycket ovanlig åtgärd valde nämnden att kalla publiceringen för ett ”grovt” brott mot god publicistisk sed.
Det Pon-beslut som publiceras i den berörda tidningen har som regel varit anonymiserat. Texten har handlat om personerna A, B och C. Skälet till den rutinen är att publiceringen av fällningen inte ska riva upp såren igen. Att kränkningen inte ska upprepas.
Avigsidan med detta är att det försvagar upprättelsen. Om folk inte fattar vem det handlar om är det i praktiken ingen upprättelse. Det finns naturligtvis alltid närstående och berörda som fattar och inför dem rättas hedern upp. Men för en publik person som Monika Elling räcker inte det.
Därför har vi ändrat våra rutiner så att den som får en tidning fälld i Pon får frågan om han eller hon vill vara anonym eller stå där med sitt namn. Monika Elling var den första som fick frågan och hon sa ja.
Det kräver mod att än en gång ställa sig upp i offentligheten och stå ut med att de kränkande uppgifterna upprepas. För så är det; i ett beslut från Pon ska det framgå på vilket sätt tidningen felat.
Men med modet följer också en belöning i form av starkare upprättelse. Just det här beslutet blev uppmärksammat på olika sätt i ett 50-tal tidningar. Det hade det inte blivit om det handlat om A, B eller C.
OLA SIGVARDSSON
PS. Ja, jag har låtit Monika Elling ta del av denna text innan publicering.
