Därför får Nya Tider vara med
Är det medieetiska systemet verkligen till för vem som helst?
Vi kan börja med anmälarna, de som klagar. För ett antal år sedan anmälde drottning Silvia att flera tidningar publicerat ett fotomontage av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin. På bilden såg man kungen med ett gäng påstådda kompisar. De hade en naken Camilla Henemark med pizzor på magen som bord. Och under bordet låg drottningen och skurade på ett hakkors.
Drottningen anmälde, men såväl jag som Pressens Opinionsnämnd friade tidningarna. Det ska mycket till innan man sätter gränser för samhällssatir. Om än grov. Redan då höjdes röster som undrade om det var rimligt att en person i drottningens ställning – med alla de resurser hon har till sitt förfogande – får använda det pressetiska systemet.
I dag har den diskussionen fått nytt liv. I olika offentliga sammanhang har jag berättat att en stark trend är att allt fler makthavare anmäler att de blivit granskade på ett kränkande sätt, inte minst av lokala medier. Lokalpolitiker och näringslivsföreträdare, ofta företrädda av advokat.
Är vi verkligen till för dessa resursstarka personer?
Det starkaste argumentet för, är att det annars skulle uppstå problem med gränsdragningar. Hur skulle man dela in svenska folket; vilka skulle hamna innanför systemets gränser och vilka utanför? Då är det bättre att säga att vi är till för alla.
Så har vi medierna.
Vi kan granska alla tryckta tidningar och tidskrifter, public service och TV4 och ett stort antal plattformar på nätet och i sociala medier. Men renodlade onlinetidningar står utanför och måste frivilligt ansluta sig. I dag har över 50 gjort det.
Ändå överraskades jag härom veckan när det damp ned en anmälan från Nya Tider, inte minst kända från striderna runt deras medverkan på Bokmässan. Anmälan kom samma dag som vi offentliggjorde att Mediernas Etiknämnd för andra gången på ett halvår fällt pappersutgåvan av Nya Tider. Därefter har även Samhällsnytt, Exakt24 och Swebbtv anslutit sig.
De följande dagarna fick jag flera frågor från personer som undrade om det var rimligt att släppa in medier som driver, i mångas ögon, extrema politiska åsikter.
Även här är mitt svar ja. Vi tar inte ställning till mediernas åsikter. Yttrande- och tryckfrihet handlar ytterst om att försvara rätten att ha extrema åsikter. Med utgivningsbevis och ansvarig utgivare är alla välkomna.
Sedan gäller det att leva upp till de etiska reglerna. Men det är en annan historia.
