Därför finns den etiska hedersregeln
Det finns en hedersregel i det medieetiska systemet: ”För att inte förta effekten av en fällning, och den upprättelse det innebär, bör mediet avstå från att kommentera eller argumentera mot fällningen i anslutning till uttalandet.”
Regeln testades nyligen i skarpt läge av Christofer Ahlqvist, utgivare på Göteborgs-Posten.
Bakgrunden var att GP granskat advokatbyrån Front och kritiserat bland annat hur advokaterna fakturerat. Vid ett tillfälle syntes tre av byråns advokater på bild på tidningens webbplats. Alldeles intill fanns en länk till en artikel med rubriken Advokat krävde betalt för samtal med död klient. Men, det handlade om en annan byrå. De tre Frontadvokaterna anmälde publiceringen till MO då läsekretsen kunde tro att rubriken handlade om dem.
Jag hänsköt ärendet till Mediernas Etiknämnd, som fällde tidningen.
Nämndens beslut publicerades på GPs webbplats klockan 12:41 den 27 november. Klockan 18:21 lades en krönika av Christofer Ahlqvist upp, där han förde fram viss kritik mot beslutet. Nästa dag fanns fällningen med i den tryckta utgåvan och ytterligare en dag senare publicerades samma krönika i tryckt form.
Det ledde till att advokaterna som anmält tidningen tog kontakt med mig. De var upprörda över krönikan, som de menade tog udden av fällningen. De vände sig främst mot följande formulering:
”Jag kan hålla med om att det inte var en optimalt placerad puff, men jag har fortfarande svårt att se att detta skulle leda till att advokaterna drabbades av en publicitetsskada.”
Enligt anmälarna har utgivarens krönika inneburit en minst lika stor publicitetsskada för dem, som den fällda publiceringen.
Jag har viss förståelse för att anmälarna upplever publiceringen av krönikan som stötande. Även om utgivaren skriver att han respekterar beslutet är det lätt att förstå att han har en annan uppfattning än nämnden.
Rent formellt har han inte brutit mot hedersregeln eftersom krönikan inte publicerats i direkt anslutning till fällningen. Samtidigt ligger publiceringarna så nära varandra att det är uppenbart att utgivaren velat framföra sin syn på saken just när fällningen blivit offentlig.
Själv blev jag fälld tre gånger som utgivare av Corren. Men jag argumenterade aldrig emot, vare sig i tidningen eller inför redaktionen. Som jag ser det bör en utgivare hantera en fällning så här: Tugga i dig. Tag lärdom. Gå vidare.
