Därför havererar kommentarsfälten utan kvinnor

Då polisanmälde hon en man som skrev hotfulla kommentarer, som att "Jämställdhet för mig är att man pullar en sexistisk feministhora i vaginan med en stor kniv." 

Nu står hon på scenen när Tidningsutgivarna och det kvinnliga affärsnätverket Klara K presenterar sin undersökning om hot och kränkningar mot kvinnliga skribenter.

För undersökningen visar att hoten och kränkningarna uppnår sitt syfte. Vi låter bli att skriva om vissa ämnen. Och vissa dagar orkar vi bara inte.

Var tredje kvinna som svarat i undersökningen har till och med övervägt att byta jobb.

Att kvinnor backar från debatten får betydligt mer långtgående konsekvenser för samtalsklimatet än att enskilda skribenters röster tystas och är ett problem för alla.

Det visar inte minst den forskning som sammanställts kring hur kvinnors och mäns kommentarer på nätet skiljer sig åt.

The Coral Project är ett samarbete mellan Mozilla, Washington Post och New York Times som försöker skapa framtidens kommentarsfält. Projektet har studerat vad som gått snett i många nyhetssajters kommentarsfält.

Bland mycket annat har de hittat en gemensam nämnare; kvinnorna som kommenterar är i minoritet.

Kvinnor skriver generellt kortare kommentarer, lämnar diskussionen snabbare om de inte får någon respons och ger i sin tur andra som kommenterar stöd i större utsträckning än män. Kvinnor söker konsensus, mår bättre om de vet att det finns regler för samtalet och blir tystare i forum där de flesta som kommenterar är män.

Män, däremot, är de som brukar börja och avsluta en diskussion.

Och både män och kvinnor blir mer aggressiva i forum där männen är i majoritet.

Jag kan än i dag sakna att logga in varje morgon för att läsa kommentarerna på den sminkblogg jag startade för snart tio år sedan när jag var nyhetschef på DN.se, och som kom att bli vad som då var Sveriges största sminkblogg.

Vad som pågick där var inget annat än en intellektuell strid om kvinnokroppen. Här mötte de välmenande män som skrev att vi kvinnor ”minsann skulle förstå att vi är vackra som vi är, utan spackel”, männen som talade om för mig att jag ”inte kunde förvänta mig att någon skulle vilja ligga med mig om jag hade en så ful färg på naglarna”. Men framför allt mötte de kvinnorna som var så ofantligt trötta på att andra skulle tala om för dem vad de skulle göra med sina kroppar och som hittade en plats där de vågade ta den striden.

Jag använde många av de där kommentarerna som underlag till nya blogginlägg. Men det är klart att jag också någon gång blev ledsen och trött. Och om det inte hade varit för de andra kvinnornas kommentarer kan jag inte lova att jag heller hade orkat. 

Vi har alltså alla allt att vinna på att skapa ett samtalsklimat där fler kvinnor vågar höja sina röster.

Här är några av de saker vi kan göra:

• Ge tydligare feedback på att vi läst och sett en kommentar.
• I större utsträckning svara på kommentarer och skapa förutsättningar för samtal i stället för att publicera monologer med åsikter radade på varandra.
• Sätta upp tydliga regler för vad som gäller för samtalet och ta bort inlägg som inte håller sig till reglerna.
• Säga ifrån när vi ser att någon ger sig på någon annan.
• Systematiskt synliggöra nedlåtande kommentarer, hot och och härskartekniker som har som syfte att tysta kvinnor i debatten. Se till exempel Linnéa Claesons prisbelönta Instagramkonto @assholesonline
• Män kan vänta in andra kommentatorer och inte se det som en tävling att hinna först och vara den som får sista ordet.
• Och självklart ska vi polisanmäla de hot vi ser.

Och Irena Pozar? Hur har hon det i dag?
Hon svarar på frågan från scenen om hon fortfarande drabbas av näthat.

”Nej. I dag jobbar jag på Veckorevyn. Våra läsare hatar inte.”

                                                                                   MALIN CRONA

Fotnot: Mannen som hotade Irena Pozar dömdes av tingsrätten för ofredande, men friades av hovrätten. Irena Pozar beviljades inte prövningstillstånd av Högsta domstolen och har nu stämt svenska staten för att den inte klarar av att skydda journalister och har lämnat in en ansökan om skadestånd till Justitiekanslern.