Därför säljer centern sina tidningar
För de miljarder som partiet räknar med att tjäna på tidningsförsäljningen kan det nu istället köpa sig oändligt många och förmodligen långt effektivare PR-konsulter och reklammakare och ideologiproducenter, och på så sätt försöka omsätta ekonomiskt kapital i politisk valuta.
Centern ska sälja sina tidningar. Det kan tyckas svårt att förstå varför. Tidningarna är framgångsrika och lönsamma och ger på ledarplats stort utrymme åt centerns politik.
Jag läser sedan många år en av dem, Länstidningen i Södertälje, som på såväl ledarplats som nyhetsplats också ger stort utrymme åt lokal politik och opinionsbildning. Mycket mer utrymme än de två lokala morgontidningarna i Stockholm som tycks anse att lokal politik är något för landsortstidningar. I varje fall letar jag i dessa förgäves efter en systematisk och uthållig genomlysning av de politiska processerna i de alltmer anonyma kommunala församlingar och bolag, som på ett alltmer ogenomskinligt sätt hanterar stockholmarnas gemensamma medel och angelägenheter.
Ännu mer förgäves (om man nu kan säga så) får jag leta i de förorter och kranskommuner till Stockholm som ligger i mer eller mindre total medieskugga, vilket betyder att deras eventuella politiska liv inte sätter någrasomhelst avtryck i någrasomhelst journalistiska medier.
Detta framställs ofta som ett hot mot demokratin eftersom demokratin rimligen förutsätter offentlig granskning och debatt och eftersom starka lokaltidningar har ansetts vara en viktig förutsättning för bådadera.
Jag är inte längre så säker.
bryt
Vad jag numera på förekommen anledning misstänker är att avsaknaden av demokratisk debatt inte beror på avsaknaden av lokala tidningar utan på en växande klyfta mellan politikens värld och medborgarnas.
För en tid sedan fördes i Länstidningen en tidvis intensiv debatt kring ett förslag från kultur- och fritidsnämnden i Södertälje om att renovera det kommunala kulturhuset i stadens centrum och därvid bygga om stadsbibliotekets entré i gatuplanet till systembutik.
”Där spriten går in går vettet ut”, var den representativa rubriken på ett av de många debattinlägg som under loppet av några veckor publicerades från kulturpersonligheter, politiker, personalföreträdare, biblioteksbesökare och enskilda medborgare, för att inte tala om de kritiska kanonaderna på ledarplats, och som tillsammans förmedlade intrycket av ett massivt folkligt motstånd mot nämndens beslut.
Vad var därför naturligare än att förvänta sig något slags politiskt gensvar på kritiken, ja kanske rentav en offentlig omprövning av beslutet. ”Det skulle skicka ut en välbehövlig signal om att politikerna fortfarande lyssnar – både på sina anställda och på medborgarna”, skrev chefredaktören Torsten Carlsson i en av sina ledare i ämnet.
Döm om chefredaktörens (och förmodligen många andras) förvåning när nämnden på sitt sammanträde om stadsbibliotekets ombyggnad några veckor senare inte bara stod fast vid sitt beslut, utan demonstrativt låtsades som om ingen offentlig debatt hade förts. Inga som helst referenser i diskussionen till någon av alla de artiklar och inlägg som hade publicerats i den starka lokaltidningen. ”[A]tt slå sig ner vid sammanträdesbordet och låtsas som om kritiken inte existerade […] det är nog ett av de mest arroganta uppträdanden som vi varit med om i politiska sammanhang”, skrev den frustrerade chefredaktören i en ledare.
Så är det egentligen så konstigt att centern vill sälja?
bryt
Lokala tidningar fyller fortfarande många behov och kan säkert förbli en lönsam affär, men för den politiska debatten spelar de en allt mindre roll. Centern i Södertälje som sedan många år har en daglig lokal ledarsida till sitt förfogande tävlar med pensionärspartiet och nationaldemokraterna om platsen som minsta parti i fullmäktige.
För de miljarder som partiet räknar med att tjäna på tidningsförsäljningen kan det nu istället köpa sig oändligt många och förmodligen långt effektivare PR-konsulter och reklammakare och ideologiproducenter, och på så sätt försöka omsätta ekonomiskt kapital i politisk valuta. De politiskt ineffektiva ledarsidorna lär man ändå få behålla centermärkta eftersom inga kommersiella tidningsägare längre bryr sig om vilken politik som där förs.
Det är naturligtvis inte särskilt uppmuntrande, vare sig för demokratin eller journalistiken.
Men det är förmodligen därför som centern säljer.
