De ideologiska vindarna har vänt
Det är 35 år sedan vänster-perspektiv kom in i den offentliga debatten men sedan ett par år tillbaka är de inte längre den självklara rätta ståndpunkten. Det är något nytt, det är något ovant och naturligtvis är det skrämmande för många.
Nu när 2004 går mot sitt slut:
Jag tror inte det finns någon annan industri än vår där det finns en utbredd rädsla för att kunderna ska ha åsikter om de varor som produceras.
För ett antal år sedan var jag på Dagens Nyheters kulturredaktion och pratade om Internet som arbetsredskap och någon frågade vad jag tyckte att dom skulle göra. Jo, föreslog jag, till att börja med tycker jag att ni ska sätta ut de enskilda journalisternas e-mejladresser så att läsarna kan höra av sig med sina kommentarer. Då var det en av avdelningens mest kända skribenter som med rösten darrande av fasa förklarade: ”JAG KAN INTE TÄNKA MIG NÅGOT VÄRRE ÄN ATT MINA LÄSARE BÖRJAR HÖRA AV SIG TILL MIG!”.
Och nu när jag sitter och läser rapporteringen från Publicistklubbens debatt kring avstängningen av Cecilia Uddén tycker jag mig höra samma gälla, panikslagna ton. Enligt konservative debattören Johan Norberg refererade Uddén sina kollegers reaktioner så här: ”Det är läskigt nu. Allt vi säger granskas och man kan bli kritiserad för det”.
Och?
Bara för att vara extra tydlig. Det jag säger här är inte att vi ska ge läsarna vad de vill ha. Det jag säger är att det största flertalet av oss anser sig vara kompetenta yrkespersoner som noga kollar fakta och ser till att citat återges på ett korrekt sätt och som så gott som alltid försöker hålla en hög kvalitet i det material vi lämnar från oss. Om vi nu har gjort vårt jobb ska det väl inte vara några problem att ta en diskussion med kunden, eller hur. Och det kan inte vara annat än nyttigt att vi ser oss själva så som våra läsare ser oss, eller hur. Eller hur!!!
Så vad är då problemet?
En misstanke är att den här oron egentligen bottnar i den ideologiska vindkantring som Mediesverige håller på att gå genom. Det är 35 år sedan vänster-perspektiv kom in i den offentliga debatten men sedan ett par år tillbaka är de inte längre den självklara rätta ståndpunkten.
Det betyder att Janne Josefsson granskar vänsterpartiet, att SR-anställda blir avstängda för att de är mot Bush och det betyder att varje gång man öppnar DNs ledarsida till frukost så har Hanne Kjöllers krönika blivit lite bredare samtidigt som Peter Wolodarski vinner terräng underifrån och Den Vanlige Välvillige Vänsterliberalen blir allt mer hopträngd i övre vänstra hörnet. Det är något nytt, det är något ovant och naturligtvis är det skrämmande för många.
Fast det kanske bara är jag som överideologiserar. Ångesten kan lika gärna bero på att de här medlemmarna kommer ur den sista generationen traditionella och kritikrädda svenskar som aldrig behövt ta sig genom kvartsamtal, utvecklingssamtal och rejäla projektutvärderingar.
Några snabba observationer innan 2004 är slut:
ÅRETS BÄSTA INTERVJUER: Martin Kellermans kändisintervjuer i tidningen Rocky. I serie-form. Klockrena!
FYRANS VERKLIGA PROBLEM: Affärsvärlden jämförde Nordens fyra ledande reklamkanaler, danska TV2, norska TV2, finska MTV3 och svenska TV4. En snabb kalkyl med miniräknaren visar att varje anställda på svenska Fyran drar in 2,5 miljoner SEK medan varje anställd på de tre nordiska systerkanalerna drar in 3.
ÅRETS TREND INOM POLITISK OPINIONSBILDNING:
Blogg.
ÅRETS BLOGG: ”Där är Greider – mer eller mindre kvalificerade gissningar om var Dala-Demokratens chefredaktör befinner sig” Finns på adressen http://www.darke.se/greiderbloggen.html, är ett hjälpmedel för oss som tycker att Greider är överallt. Drivs av Niklas Darke som i en inte särskild hård konkurrens är Sveriges roligaste center-skribent.
erik.hornfeldt@tre.se
