De små grå mössen i ordförrådet
Prepositionerna är de små grå mössen i ordförrådet. De finns överallt, utan att riktigt synas. Ingen nämner någonsin ett ”i” eller ”på” som språkets vackraste ord. Ingen lyfter heller fram dem särskilt ofta när språkliga problem ska diskuteras. Ändå tillhör de språkets mest använda ord, och prepositionsreglerna tillhör de svåraste i svenskan.
Prepositionerna är de små grå mössen i ordförrådet. De finns överallt, utan att riktigt synas. Ingen nämner någonsin ett ”i” eller ”på” som språkets vackraste ord. Ingen lyfter heller fram dem särskilt ofta när språkliga problem ska diskuteras. Ändå tillhör de språkets mest använda ord, och prepositionsreglerna tillhör de svåraste i svenskan.
Formord som före, efter, till, från, i, på, vid, hos, med, om, för, under, över och mellan, bär inte mycket betydelse i sig själva. Ändå ändrar de allt. Jag skulle reagera helt annorlunda om någon sa att min hund låg och vilade på bordet än om jag fick höra att den låg och vilade under det. Andra gånger gör ordvalet ingen skillnad. Om någon mest legat och vilat på semestern eller under semestern går på ett ut.
För den infödda språkbrukaren vållar den här sortens subtiliteter sällan problem. Det är först när man brottas med ett främmande språk eller verkligen börjar fundera över språkets logik som de krångliga prepositionsreglerna blir uppenbara.
Jag minns ännu hur jag lurades av ett skämt som dyker upp i varje skolbarnsgeneration. På frågan var jag bodde svarade jag ” På Brötavägen” och möttes av ett ”Ha, ha stackars dig, bor du på vägen! Vi andra bor i hus.” Sedan dess har jag i nära fyrtio år grubblat över de opålitliga prepositionerna.
Vi går på teatern, men går i kyrkan. Vi går ut i köket, men in på toaletten. Vi handlar i kvartersbutiken, men på stormarknaden. Så är det bara. Men varför det är så är svårare att förstå. Enklast är att konstatera att vi säger så för att det heter så. Språket har utvecklat konstruktioner och mönster som inte alltid är så lätta att härleda eller förklara.
Ibland varierar prepositionsvalet mellan människor i olika generationer och i olika delar av landet. Mina skånska öron reagerade i början starkt mot norrlänningar som gick på affären eller på skogen, men har nu vant sig. Mina äldre universitetskolleger har också motvilligt vant sig vid studenter som läser på universitetet, i stället för vid universitetet, som de själva alltid sa för några årtionden sedan.
Den som tvekar om rätt prepositionsval kan få hjälp av Svenskt språkbruk, Svenska språknämndens ordbok över konstruktioner och fraser som kom 2003.
Ett annat problem för en läsare är att de ord som ser ut som prepositioner inte alltid är det. Identiska ord uppträder som partiklar till verben. Skillnaden är att prepositionerna i talet är obetonade medan verbpartiklarna är betonade. Exempelvis kan det man tycker om ett politiskt parti göra att man inte alls tycker om det. Betydelseskillnaden i att hälsa på eller hälsa på någon går lätt fram i talet, men i skrift är det svårt att uppfatta betonade partiklar utan grafisk förstärkning.
En riktigt lömsk konstruktion är ”arbeta mot” som vi oftast hör och tolkar i betydelsen motarbeta, men som ibland avser det rakt motsatta. I en tidning fann jag meningen: ”Svenska Arbetsgivareföreningen, Saf, skall börja arbeta mot invandrarföretagare.” Sådana gånger blir ”verka för” eller ”rikta sig till” betydligt tydligare.
En vanlig prepositionsfråga gäller länder på öar eller halvöar. Frågan utreds grundligt i Språkriktighetsboken från 2005. Kort kan sägas att ”på Island” fungerar för både land och ö, men när området inte sammanfaller helt, som på ön Irland, är det bäst att förtydliga ”i republiken Irland” när själva landet åsyftas. Äntligen lite logik i prepositionerna! Åtminstone tills man börjar undra varför man inte säger på Japan…
