Debattsidornas knasiga jägarhattar

Alla kan ju inte vara DN Debatt, passivt jäsande medan samhällstopparna skriver på spek. Nej, vissa måste jaga in sitt debattmaterial. Och två jaktlag i den stockholmska redaktionsskogen har knasigare jägarhattar än alla andra.

Vem har vid det här laget inte blivit uppringd av en halvgalen redaktör för Expressens Sidan 4? För min del skedde det senast när det valrörelse-gaggades som värst om Göran Perssons sörmländska ”gods”, och en slängig snabbkäft på Gjörwellsgatan försökte lura ur mig en cynisk text på temat ”sluta mobba godsägarna”. Enda anledningen till att han ringt just mig var att tidningen jag jobbar på heter Residence. Varför inte Gods & Gårdar i stället, hintade jag, den kopplingen är väl ännu ”bättre”? Han svarade att ”jovisst, tänkte ju det, men kom inte på vad den heter … Gods & Gårdar! Vet du någon där som kan skriva?”

Överaktivaste debattjägarna är dock Resumé. I synnerhet sedan Dagens Media växte förbi dem på webben och Resumé upptäckte att jag – en gång en alltför dyr krönikör för dem – nu kan användas helt gratis som tutande jakthorn.

Annons

Först var det en Resumé-enkät om TV-kritik. Jag bredde på, ville ju inte vara tråkigast i enkäten. Dagen efter hade mitt mobiltelefonknäppta frimärksfoto blåsts upp bredvid jätterubriken ”Häglund: Johan Croneman famlar i blindo” (i själva verket sade jag att få är mer spännande att läsa än Johan Croneman).

Sedan hade jag precis postat en långbloggning om den nyss avlidne Robert Altman när jag snubblade över en tossig Sofia Coppola-sågning av Åsa Linderborg. Eftersom jag redan var i administratörsläge på min blogg passade jag på att slänga in en länk till den, presenterad med en enda mening.

Nästa dag fick jag se mitt mobilfoto flina suddigt intill Resumérubriken ”Häglunds attack mot Aftonbladets skribent”! För att kunna få ihop en text också hade reportern sniffat igenom över 40 kommentarer för att slutligen hitta ytterligare några meningar som jag skrivit om Linderborg, i form av ett snabbt, enkelt svar på någon annan av kommentarerna.

Själva mönstret är inte svårt att se. Expressen ville att jag ska hylla godsägandet bara för att min arbetsgivare heter Residence. Resumé omvandlade ett enkätsvar och en enradig blogglänk till två ”attacker” på kolleger. En ny åsiktsmaskin-era är här och plötsligt tycker jag faktiskt (mode smyger sig ju ofta på bakifrån) att knasiga jakthattar är lite snyggt.

Vad som emellertid är iögonenfallande sedan bloggarna börjat rivalisera om att skapa mediesnackisar är hur snabbt själva argumentationen underordnats. I en spaltlång krönika måste man snickra ihop tes-virke, men i en allt korthuggnare bloggningskultur är ”attack”-rubriken hela grejen. Spiksoppa i stället för tes-bygge. Och både Expressens Sidan 4 och Resumé har satt i system att hårdrigga ”utspel” som ursprungligen inte kommer från skribenterna utan från tidningarna själva.

Både blogg- och printromantiker pratar om ett övergångsstadium, att råmärkena blir tydligare när bloggvurmen passerat. Men jag tror på en motsatt utveckling, på allt suddigare gränser mellan bloggprivat och det medieoffentliga. Och om minsta lilla kritiska bloggning när som helst, var som helst, kan länkas och lyftas fram i medieljus återskapas kanske debattkulturen där ingen överlever utan argument.

Jag ville inte vara sämst i den där Resumé-enkäten. I stället blev jag i ett obevakat ögonblick den tråkigaste – den med sämst argument, utklassad av en briljant Expressentext av Katrine Kielos – i Linderborg/Marie Antoinette-debatten. Det självmålet gör jag inte om.

Kjell Häglund

redaktionschef, Residence

& redaktör, Weird Science