Den enda just nu du nånsin behöver läsa
”Just nu: Räntan höjs, ring din bank!” Det värsta är kanske inte att Aftonbladet flashar på något som varit känt väldigt länge. När inflationen skenar höjs räntan. Det värsta är att folk faktiskt gör det. Ringer sin bank. Nu. Och förutom att skapa förtvivlade banktjänstemän som inte hinner svara alla som hör av sig har vi återigen lyckats med att beskriva världen som helt osammanhängande och obegriplig.
I jakten på flest flashar på ett nyhetsdygn tar vi inte bara resurser från samhällsjournalistik som kan beskriva den omvärld vi lever i och hur vårt agerande i dag kan påverka vår framtid.
Vi bidrar dessutom till att göra mänskligheten dummare och oss själva till åtlöje. Några exempel.
”Just nu: Magdalena Andersson lämnar in sin avskedsansökan till talmannen.”
Eftersom hon dagen innan meddelat att hon ska lämna är det tvärtom allt annat som hade varit en nyhet. Som: ”Just nu: Magdalena Andersson har kedjat fast sig vid sitt skrivbord i Rosenbad.”
”Just nu: elen rekordbillig”
Följt några dagar senare av:
”Elen blir dubbelt så dyr i morgon – igen”
”Just nu: Börsen stiger”
Och ja, ni kan redan ana det:
”Just nu: Börsen rasar”
Vi bevakar det förutsägbara som om det vore oförutsägbart och skapar en världsbild som ter sig helt obegriplig.
Det är faktiskt ganska lätt att räkna ut att el- och bensinpriserna kommer att stiga när Putin invaderar Ukraina. Vi har byggt ett samhälle beroende av omvärldspriser på energi och drivmedel. Det är det vi borde ha berättat om.
Det är också lätt att förutse att börsen inte uppskattar den osäkerhet som ett krig och högre räntor för med sig. Riksbankens räntesänkningar har eldat på prisökningar på bostäder och företag byggda på gratislån. Det borde vi också ha berättat om.
Inte genom att ringa en expert som förklarar det för oss i efterhand. Utan genom att låta våra pålästa specialreportrar kontinuerligt få rapportera om detta trots att det inte går att flasha på just nu.
Genom att i stället beskriva händelserna som något som kommer lika plötsligt som en bilkrasch eller en jordbävning bidrar vi till att beskriva världen som någonting vi inte kan påverka och oss alla som offer som måste få hjälp av storebror.
När faktum är att vi, åtminstone tillsammans, har väldigt stora möjligheter att påverka vår gemensamma framtid.
Det är en frustration jag delar med andra journalister som bevakar klimatfrågan. Vi har, liksom andra specialreportar, den obekväma rollen att beskriva världen som den är. Just nu och hur den kommer att se ut i framtiden om vi agerar som vi gör nu. Dilemmat är att vi inte måste fortsätta agera som vi gör nu. Forskningen säger att mänskligheten faktiskt har några få år på sig att ändra beteende och att det kan förhindra att planeten obeboelig för människor på många platser.
”Just nu: Sluta släppa ut koldioxid!”
Kanske den enda ”just nu” du behöver läsa.
***
Men så. Precis när jag börjar skriva den här krönikan ringer Lisa, som tillsammans med mig gjorde UG-programmen Klimatbomben och Klimatbov i ny förpackning.
”Malin!” ropar hon. ”Vi är en ’just nu’ på Aftonbladet!”
Där står det att vi är nominerade till Aftonbladets Klimatjournalistpris.
Och kanske tvingas jag omdefiniera min inställning till nyhetsflashar och öppna mitt sinne för att de nog ändå ibland kan behövas.
Åtminstone för sådant som för de inblandade just där och då är helt oväntat.
