Den politiska analysen firar nya triumfer
Det är långt till 2006. Men varför vänta med publicistklubbsdebatten? Mediernas roll i vad som komma skall är redan uppenbar.
Det börjar dra ihop sig till valrörelse i de svenska medierna. Känslan har funnits där ett tag. Att förra riksdagsvalet var Lars Leijonborgs minns vi nog alla (själv minns jag bäst DNs jätterubrik ”Leijonkungen” ett par dagar före valet).
Sticker man upp fingret i mediestjärten är det inte svårt att känna temperaturen denna gång. Valet 2006 kommer att bli Fredrik Reinfeldts. Snubben är ju socialdemokrat! I alla fall om man får tro de politiska journalisterna. Och att socialdemokrati är ett vinnande koncept i Sverige det vet vi sedan gammalt. Fredrik är fackets försvarare…enligt typ alla… Några axplock: ”Det nya arbetarpartiet” (Expressen), ”Moderaterna vill bli det nya arbetarpartiet”(DN), ”Moderaterna föreslår LO-modell för fler jobb” (TT), ”Reinfeldt hand i hand med LO” (Hallands Nyheter).
Men kom igen. Att Reinfeldt vill se ut som en sosse i medierna, det fattar man ju. Men hur det kommer sig att medierna går med på att skildra honom som en sosse, det fattar jag inte. Ett förslag som ligger i linje med LO blir till en hel ideologi i många ”politiska analytikers” händer. Grattis Fredrik!
bryt
Göran däremot är inte längre populär i medierna. Han som var en sådan gullgris under några år. Han hade sina heydays med Stina-dokumentärer och buffligheten nedmonterad. Nu fylls spalterna av andra tongångar. Berättigad kritik för egyptierutlämningar, omdebatterad kritik för tsunamipassivitet, kritik för att det är ministrar som får stå i stormens öga medan Göran inte syns till och en skepsis kring maktfullkomlighet och faiblesse för herrgårdar. Göran som opererade höften istället för att EMUa. Kanske har Göran tappat lite geist helt enkelt… Ja, Göran-psykologi skulle kunna vara en egen journalistisk genre.
bryt
Men var är debatten och de journalistiska granskningarna av hur den socialdemokratiska politiska linjen sett ut, och ser ut, med Göran vid rodret? Vilken ekonomisk politik drivs s av i dag? Vad tycker väljarna om dagens parti? Ja, vad har hänt i Sverige under Goran the Great? Nej, de politiska analyserna berättar så lite om det man funderar över och så ofta samma sak. Den mystiska titeln ”politisk analytiker” verkar ibland kräva kvalifikationen att kunna sjunga i kör.
bryt
Låt oss kolla läget hos de andra partierna – enligt modell ”politisk analys”:
Vänsterpartiet är kommunister och därför behöver aldrig någon berätta något om deras realpolitik överhuvudtaget. De sitter väl och täljer på någon gammal Stalinfigur – vad vet jag? Varför siffrorna i opinionsundersökningarna inte kollapsat vet man inte för det analyserar inte analyserna.
Miljöpartiet som förr brukade framställas som värsta tomtarna har fått sig ett medialt uppsving – men varför bara ett språkrör syns till nuförtiden kan vi dödliga som inte är med i riksdagsjournalisternas klubb mest spekulera kring. Och varför är de inte tomtar längre?
Centern är ett parti som helt enkelt inte är intressant i storstäderna där medierna bestämmer vad som är intressant för hela Sverige. Allt om dem och Maud går fetbort.
Göran Hägglund har fått ärva Bo Lundgrens gamla roll (ni minns väl Bo, nej inte Nils Lundgren…). Har dålig kändisfaktor. Gör sig alltså dåligt i medierna, hög risk för zzzappning, och därför heller ingen granskning.
Och så Leijonborg… Han dansade sig från fyraprocentsspärren och genom medierna till framgång i förra valet. Smart att satsa på ”integrationspolitiken” och språktest – eller så var han det enda borgerliga alternativet i förra valet och man tager vad man haver… Men nu är det Reinfeldts tur. Reinfeldt är den partiledare som efter Göran synts mest i medierna enligt Observer. Och att uppmärksamhet är viktigt för valutgången vet alla. Åtminstone alla på publicistklubbdebatterna som hålls efter varje val.
bryt
Därför är det intressant att notera hur medierna på senaste tiden nästan tjatat hål i huvudet på oss om kvinno/feministpartiet och Vägvalvänsterpartiet. Har någonsin saker som inte finns fått så mycket uppmärksamhet – förutom möjligtvis ufon? Och då är det faktiskt lite osäkert huruvida ufon existerar eller inte – men att de här två partierna inte existerar det vet vi med bestämdhet.
Det är långt till 2006. Men varför vänta med publicistklubbsdebatten? Mediernas roll i vad som komma skall är redan uppenbar.
