Denna märkliga valrörelse

Expressen slog upp det faktum att en femtonåring bjudits på vin under ett socialdemokratiskt möte. 

Aftonbladet toppade med ett vänsterpartimöte i Järna, där en kvinna tagit av sig kläderna och skakat av ett moderatmärke från en av sina skinkor.

Sakpolitiken har naturligtvis bevakats i valet, men den har sällan eller aldrig varit huvudsaken. Håkan Bengtsson skriver i Dagens Arena om Expressens valbevakning, som han anser vara på samma nivå som The Sun i Storbritannien. Tidningen har fyllts av vinklar som går ut på att Mona Sahlin och de röd-gröna är förlorare. Sahlin är ”knockad”, ”desperat”, ”pressad” och vägrar komma till TV4:s sista valvaka.

Annons

Expressen har varit tydligare än de andra stora massmedierna. Hur kan man annars förklara att tidningen åtta dagar före valet publicerar fyra sidor om Sahlins Tobleroneaffär, som är femton år gammal? Men trenden har varit ungefär densamma i andra medier. När Reinfeldt pressades i en TV-utfrågning om försämringarna i sjukförsäkringen blev hela vinkeln dagen efter att en läkare som varit med i programmet också tänkte hålla en presskonferens med socialdemokraterna. Han beskrevs som socialdemokratisk aktivist, trots att han ivrigt slog fast att han kunde tänka sig att framträda med vilket parti som helst som ville förbättra sjukförsäkringen.

När Mona Sahlin uppmanade invandrare i förorterna att gå och rösta för att minska Sverigedemokraternas chanser att komma in i riksdagen blev vinkeln att Sahlin ”tog hjälp” av Sverigedemokraterna. När Anders Borg och Carl Bildt några dagar före valet gjorde samma sak i Landskrona handlade bevakningen om att de ”tog kampen”.

När TV4:s utfrågare pressar Jan Björklund om deras syn på invandring blir nyheten dagen efter att utfrågarna varit partiska.

Efter den kastade stenen regnar det glassplitter över medievärlden.

Jag är inte alls säker på att mediernas bevakning avgör valet. De rödgröna kan möjligen till och med vinna på söndag, men det är uppenbart att de har begått ett antal grundläggande misstag som gör att de nu befinner sig i ett svårt läge. Och de har varit direkt usla på mediehanteringen.

Men det varken förklarar eller motiverar den uppenbara snedvridningen i de breda massmedierna. En utvärdering av valbevakningen bör ställa sig frågan hur det kom sig att förtroendet för oppositionsledaren blev valets huvudvinkel. Inte förtroendet för två politiska alternativ. 

Inte förtroendet för den regering som styrt landet i fyra år. Och detta samtidigt som den ekonomiska krisen fortfarande rasar, samtidigt som 8,5 procent går utan arbete, samtidigt som integrationen i storstädernas förorter är mer problematisk än någonsin tidigare.

Som krönikör och tidigare ledarskribent har jag inga problem att öppet deklarera mina ståndpunkter i politiska frågor. Men generellt ska massmedierna ändå vara opartiska. Det är väl hela poängen. Eller?

Jesper Bengtsson