Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Julia Nilsson
Redaktionschef & stf ansvarig utgivare

Dystert år för USAs press

2005 är den amerikanska pressens annus horribilis. Det mesta har gått fel och det ser inte ut att bli bättre.

2005 är den amerikanska pressens annus horribilis. Det mesta har gått fel och det ser inte ut att bli bättre.

Problemen har hopat sig under lång tid men i år har flera faktorer samverkat och bildat kritisk massa. Brist på relevans, trovärdighet och lönsamhet skapar oro. Det finns en utbredd känsla att man nått vägs ände.

* Brist på relevans: Allt färre amerikaner läser dagstidningar. En majoritet, särskilt yngre, får i stället nyheterna från TV eller Internet. De etablerade medierna har allt svårare att hävda sig mot kabelstationer, bloggare och webbens outtömliga resurser.

Samtidigt och som en följd av utvecklingen, pågår en förändring av nyhetsbegreppet och journalistiska grundprinciper. Skvaller, nöjen, rykten och kändisar inkorporeras i den traditionella nyhetsrapporteringen, som till exempel i Monica Lewinsky-affären. Ett annat fenomen är det ökade ointresset för objektivitet. Lyssnare, tittare och läsare vill hellre ta del av information som passar deras värderingar (eller fördomar). Trenden har stärkts efter terroristattackerna 11 september 2001 och bidrar till den politiska polariseringen.

bryt

* Brist på trovärdighet: När ”elitmedier” som New York Times och Washington Post beslås med allvarliga brister skärps misstron mot journalistikens motiv och anspråk. Journalister, särskilt de på nationell nivå, uppfattas allt mindre som försvare av allmänintresset och i stigande grad som ett samhällsproblem. Sympatin för New York Times-reportern Judith Miller som tillbringade 85 dagar i fängelse för att ha vägrat avslöja en källa var aldrig stark. Den blev ännu svagare efter att det kom fram att hon dolt information och haft sin egen dagordning. Bob Woodward medger nu att han känt till namnet Valerie Plame, CIA-agenten vars röjda identitet lett till en stor och långtifrån avslutad rättsprocess, betydligt längre än Washington Post förstått. Woodward, den store avslöjaren från Watergateskandalen, har tvingats be om ursäkt men skadan är redan skedd. Återigen ges intrycket av att uppburna och välbetalda reportrar spelar dubbelt och lierar sig med makten.

bryt

* Brist på lönsamhet: Redan demoraliserade journalister pressas dessutom av nedskärningar, nedläggningar och minskade intäkter. När patriarkala och traditionellt ansvarstagande New York Times genomför uppsägningar vet man att läget är kritiskt. Men det ser illa ut över hela fältet. Philadelphia Inquirer, Boston Globe, St. Louis Post-Dispatch och Baltimore Sun, inflytelserika och välrenommerade tidningar, har svår motvind. Landsortstidningar blir allt färre eller köps upp. Wall Street kräver ständigt och osentimentalt sin tribut. Tunga aktieägare i medieföretaget Knight Ridder yrkar på utförsäljning innan kursen sjunker ytterligare. (Källa: Washington Posts mediekritiker Howard Kurtz)

bryt

Framtiden är långtifrån klar men det är svårt att se annat än att lösningen ligger i fortsatta diversifieringar, större webbsatsningar, nedläggningar och omstruktureringar. Att processen får följder får journalistiken kan man lugnt utgå ifrån.

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler