Gå direkt till textinnehållet

En duktig journalist klarar gränserna

Veckans krönika börjar med två bekännelser: jag är med på Alexander Bards Elit-lista och jag skulle gärna ha gått på middag hos Göran Persson och Anitra Steen om de bara bjudit mig.

Veckans krönika börjar med två bekännelser: jag är med på Alexander Bards Elit-lista och jag skulle gärna ha gått på middag hos Göran Persson och Anitra Steen om de bara bjudit mig.

Jag har alltid gillat interiörer. Jag har alltid trivts med att vara insider. Jag tror att en journalist som har förtroende gör ett bättre jobb än en som av principiella skäl väljer att stå utanför och frysa i väntan på att någon ska komma ut och säga ”Inga kommentarer”. Och jag har alltid utgått från att en duktig journalist klarar av de gränsdragningar och de avgöranden som alltid följer med att man beblandar sig med dem vi är satta att granska.

Jag menar, vi har utbildningar för det här jobbet och vad är det för mening med utbildning om man inte får lära sig yrkets grundläggande etiska principer? Fråga vilken läkare eller advokat som helst.

Annons Annons

bryt

Det enklaste som finns är att hantera makthavare. Man måste dock vara två, en good cop och en bad cop, en som gullar och ställer sig in, en annan som skriver de kritiska och obekväma jobben. För länge, länge sedan när jag var en ung och nybakad musikskribent på Expressens nöjesredaktion var det så Mats Olsson och jag delade upp jobben. Jag skrev om Ebba Gröns triumftåg genom landets folkparker och han skrev när de trashade hotellrum. Han var ABBAs hovreporter och jag recenserade när de gjorde en dålig platta. Och varken EBBA eller ABBA genomskådade det.

Jag begriper helt enkelt inte hur SVT resonerat med Fichtelius och statsministern. Det är givetvis djupt moraliskt upprörande att inte alla vi 18 000 medlemmar i förbundet kan gå på middag med myspys hemma hos Göran och Anitra men frånsett det så måste det ju vara guld värt att ha en reporter om är statsministerns förtrogne. Om Figge varit min reporter skulle jag gett honom höjd lön och beordrat honom att släppa allt annat och koncentrera sig på att gulla upp statsministern. Sedan, om statsministern sitter där och berättar att han tänker avgå i mars, så förväntar jag mig att det ska toppa nästa nyhetssändning eller tidning och om det INTE gör det, då är det läge att börja diskutera avstängning eller kanske till och med avsked.

Men först då.

bryt

På samma sätt tycker jag det är väldigt konstigt att kräva att journalister inte ska vara med på mejllistor. Jag har varit med Alexanders Bards Elit-lista så länge jag kan minnas och även som den till största delen är fruktansvärt alldaglig – jag minns till exempel en tre dagar lång diskussion om bästa val av fotkräm – så braskar det till ibland och då kommer listan faktiskt i närheten av den råa och öppenhjärtiga ton som rådde i Bengt Bengtzons nattlag på Expressen.

Däremot är det väl så att nyheterna som är värda att publicera inte riktigt finns på Elit, eller på någon annan lista heller. Jag kan bara komma på två viktiga nyheter som kommit ut den vägen – ett rykte att Ericsson planerade att köpa Cisco som fick Ericssons kurs att hoppa till ett par tior och nyheten att Ylva Johansson och Erik Åsbrink var ett par. De fick båda omedelbart genomslag i etablerade medier, för riktiga nyheter har förmågan att ta sig fram till offentligheten.

Napoleon sa en gång att den främsta egenskapen hos en militär var tur. Och förmågan att ta hand om turen. Samma gäller oss i det här yrket. Vi journalister ska så bra som möjligt ta hand om de nyheter som dyker upp. Och helst göra det så tidigt som möjligt.

erik.hornfeldt@tre.se

Fler avsnitt