En idé om ny affärsmodell för gräv

Direkt därpå kommer Grävande journalister ha sitt seminarium i samma lokaler. Där kommer det att sägas att värdet av granskning är svårt att stoppa in i kalkyler och klickmätningar.

Men det går.

I morse vaknade jag med en idé till en ny affärsmodell för program som Uppdrag granskning och Kalla fakta. Upplägget är lika enkelt som elegant.

Annons

Branded content tar ett steg till. Vi kan kalla det breaking content.

1. Enemy-bashing.
Beställ en granskning av din värsta fiende och konkurrent. Våra säljare kontaktar Ica som erbjuds sponsra vår granskning av ingredienserna i Konsums korv. Säger de nej ringer vi Coop om ber om pengar till avslöjanden om Icas köttfärs. Vill Moderaterna betala vår granskning av de socialdemokratiska statsrådens lägenhetsaffärer? För det senare går prislappen upp ju närmare valet vi kommer. Priset styrs så klart av tillgång och efterfrågan. Marknaden är för tillfället mättad när det gäller granskningar av sverigedemokrater och Kommunal så på sådant erbjuder vi reapris.

2. Dirt-Block
Inför programstarten ringer våra försäljare de företag och organisationer som står på vår lista över tänkbara avslöjanden och erbjuder en särskild försäkring. För en summa som varierar mellan 50 000 kronor och tre miljoner erbjuds SCA, Telia och Göteborgs kommun ett avtal som garanterar dem granskningsfrihet det närmaste året, det vill säga ett fribrev från avslöjanden. Vi kallar det Dirt-Block.

3. Stoppa filmen.
Själva programmet tänker vi oss ska ha en särskild dramaturgi. I ena hörnet visas ett telefonnummer, i det andra ett tickande räkneverk med en summa som ökar med en hundralapp i sekunden. Inslaget börjar med att vi berättar att vi vet något. Vi antyder att vi känner till hur chefer i en organisation haft spritfest, åkt på jaktresor för aktieägarnas pengar eller uttryckt sig rasistiskt i en hemlig inspelning. Bit för bit lämnas ledtrådar som leder närmare avslöjandet av vilken organisation eller person det gäller. Om man inte ringer och stoppar filmen. Då stannas räkneverket och en faktura skickas på beloppet det landar på. Betalas den inte i tid, spelas så klart resten av filmen upp i nästa program.

Osmakligt? Oetiskt? Nähä.

Tanken på detta ringar in själva idén med oberoende, självständig, kritisk journalistik. Och grundproblemet med sponsrad journalistik.

På Facebook beskriver Telias sponsrade Aftonbladet-reporter i Silicon Valley det uppdrag hon nu avslutar. Det framgår att hon inte grävt i sponsorns smutsigaste bykar.

”Jag sopar på med idéer. Ligger de utanför ramen för vad som passar Telia-samarbetet tänker vi om. Vi kan inte räkna med att en kund plöjer ner miljoner i ett samarbete och att vi ändå gör precis som vi vill. Det är givet”, skriver hon.

Ett slags underförstått Dirt-Block. Telia Sonera gjorde inställningen tydlig i höstas när de drog tillbaka sitt sponsorsamarbete med Svenska Dagbladet sedan en av tidningens reportrar skrivit en bok om företagets skumraskaffärer i Vitryssland och Uzbekistan.

Jag blir nyfiken på listan över knäck som Telia inte tyckte att deras Aftonbladetreporter skulle göra. Kommer hon att göra dem nu i sitt friare liv? I tråden till henne fb-inlägg undrar någon om hon kan söka pengar från Microsoft för att granska Apple. Eller vice versa.

Det är naivt att tro att sponsring inte påverkar innehållet.

Och det handlar inte om att längta tillbaka till gamla tider. Dirt-Block och Enemy-bashing är inget nytt. Fast i politikens värld tonade det bort med partipressen och journalistikens professionalisering i mitten av 1900-talet. Senare tids framväxt av advertorials, native advertising och branded content framställs som harmlöst och nödvändigt. Men att låta journalister skriva reklamartiklar och att låta sponsorer styra innehållet är inget annat än att avprofessionalisera yrket. Och det är en farlig väg, även affärsmässigt. Ytterst handlar det om att mata in rätt värden i kalkylerna för det innehåll man presenterar som journalistik. En faktor x, för hur mycket det devalverar det egna varumärkets långsiktiga trovärdighet.

Om man bryr sig om lönsamheten bortom nästa kvartal, vill säga.

Som någon sagt någon gång på ett Grävseminarium: Journalistik är att berätta något som någon vill dölja. Allt annat är reklam.