Entermation åt folket!

Det är mycket som händer på TV-fronten nu. Kom till nya digitalkanalen! Bort med gammalt – in med nytt. Stoppa in skojighetsprogram i nyhetstimmen. Heja nya koncept!

När Gudrun Schyman är gäst i 21.30 blir jag till slut mest matt. Och det är inte programledaren som är problemet.

Det är konceptet.

Annons

Bjud in en aktuell person som har något väldigt seriöst att redogöra för (till exempel förundersökningen om skattefusk). Ställ några frågor. Sen raskt vidare till något helt ovidkommande – schlager till exempel.

Och de där koncepten breder ut sig i hela Sveriges Television. Nu ska programmen vara lätta som en fjäder – och unga. Allvar är ju så himla trist – och gammalmodigt.

Det märkligaste är ändå att ”ungt” verkar ha blivit synonymt med att ett flertal programledare och reportrar ska spela lite dummare än de är. Och prata naivt om saker de kan.

TV4 satsar på Panelen. Där möts ett antal, i andra fall hyfsat intressanta, debattörer, politiker och journalister. De ska snabbprata om politik på ett skoj sätt. ”Anna Lindh? Överskattad eller Underskattad? Ja eller Nej?”. Det får en att vilja falla ned på knä och böna: ”Svart eller Vitt”, kom tillbaka. Allt är förlåtet.

Koncepten strömmar på. Infotainment rules. Politik ska vara skojigt. Skoj om politik. Halvtimmen är kung.

Infotainment, my ass. Detta kan möjligen kallas entermation. (Entermation [äntömejtjön] – oförståeligt TV-programkoncept som karakteriseras av utelämnande av i princip all intressant information, i kombination med en total brist på underhållningsvärde). Den som ville veta fick ingenting veta. Den som ville bli underhållen hade inte kul.

bryt

Föryngra och förnya, visst. Men tror de på fullaste allvar att unga och de i den ”yngre medelåldern” är idioter? Att inte gilla vissa TV-program brukar kallas för folkförakt. Men det är ju TV-programmen som föraktar oss. Det är public service som säger att vi är för dumma för att se program som tar sitt ämne på allvar.

Missförstå mig inte, jag gillar förnyelse. Jag tror på snygg och fräck form. Jag tror på att utmana och provocera. Jag tror på underhållning. Men om allvar blir tabu finns det inte mycket man kan använda den snygga formen till.

Det fungerar istället, som bekant, på omvänt sätt. Den snygga formen, det på ytan lätta tilltalet, ska bjuda in till det avgrundsdjupa allvaret inför det som berättas.

bryt

Varför funkar ett program om en trist grej som språk bra? Varför funkar hysteriska Grynets show? Kanske för att de som gör dem använder en bra form men ändå vågar ta sitt ämne seriöst. Det är inte allvar som är trist.

Men SVT håller på att förvandlas till ett enda ängsligt koncept. Nervöst sneglas det hit och dit. På tittarsiffror och kommersiella kanaler.

Och så försvann Mosaik. Nu ska mångfalden integreras överallt. Utom möjligen den där otrevliga mångfalden som skiljer sig för mycket från det svenska. Ungefär som med Mediemagasinet kanske. Det var en gång ett provocerande program. Men deras provokationer berättade något.

Nu står vi här med en massa provokationer, men som inte pekar åt något håll.

24an går det i alla fall inte att anklaga för snuttifiering. Där kan vad som helst pågå precis hur länge som helst.