Krönikor
Etik är inte juridik
Ska inlägg på Facebook och Twitter kunna anmälas till PO och fällas av Pressens Opinionsnämnd?
publicerad
Frågan diskuterades flitigt i höstas, inte minst sedan Journalisten tagit upp saken i en nyhetsartikel. Debatten kom igång när Norsk Presseforbund i september publicerade en rapport där man föreslog att så skulle bli fallet i Norge. NP är den organisation som beslutar om regelsystemet för Pressens Faglige Utvalg, Norges motsvarighet till Pressens Opinionsnämnd.
Bakgrunden är att publieringar i sociala medier blivit en normal och nödvändig del av journalistiken för alla moderna mediehus. Frågan som norrmännen ställde sig var om det pressetiska systemet bara ska vara verksamt inom de gränser som sätts av den gamla medievärlden, eller om etiken ska gälla för hela den sfär som mediehusen arbetar i numera.
Nu har Norsk Presseforbund satt ned foten.
Den 25 november beslutade man att även inlägg på Twitter och Facebook ska kunna anmälas och klandras. Så här är beslutet formulerat:
”Utvalget kan også behandle klager mot journalisters og redaktörers private profiler/konti når det er åpenbart at ytringen/innholdet er publisert som en del av den redaksjonelle virksomhet”.
I rapporten från i höstas skiljer man på tre typer av konton. De som är öppnade av och direkt knutna till ett mediehus, journalisternas privata konton som används för journalistisk verksamhet kopplad till mediehuset och journalisternas privata konton som används för privat verksamhet.
Enligt rapporten är två av dem ganska enkla att förhålla sig till. Mediehusens konton bör omfattas av det pressetiska systemet medan privata konton för privata ändamål naturligtvis inte ska göra det.
Gråzonen är den tredje typen, privata konton som används för journalistisk verksamhet.
Låt oss säga att en journalist gör ett grävjobb för sin tidning i en känslig fråga, till exempel gängrelaterad brottslighet. Tidningen väljer, bland annat utifrån de pressetiska reglerna, vad som ska publiceras och väljer bort sådant som anses gå över de etiska gränserna. Till exempel uppgifter som kan skada offer i sammanhanget.
Är det då rimligt att reportern kommenterar eller kompletterar materialet på sitt privata twitterkonto, så att gränsen ändå överskrids utan att medie huset riskerar pressetiskt klander?
I Norge är svaret numera nej. Om uttalandet publiceras som en del av den redaktionella verksamheten ska det kunna behandlas pressetiskt, oavsett hur det är publicerat.
Men vem är ansvarig för ett meddelande på Facebook eller Twitter, skribenten eller utgivaren?
Juridiskt är det skribenten, men etik är inte juridik.
Etik handlar om att ha en ansvarsfull hållning inför den publicistiska uppgiften. Det ansvaret tar, enligt min mening, inte slut där utgivarens formella roll upphör, utan gäller hela den publicistiska verksamhet mediehuset bedriver.
Det norska beslutet är viktigt, för det visar en väg att uppnå detta i praktiken.
