Ex-pojkvän kallades för gangster
Det är säkert inte lätt att vara Isabella Löwengrip. Stora drömmar, om inte krossade så i alla fall satta på paus. Det är inte lätt att vara hennes ex heller. Det visar en ny fällning av Aftonbladet i Mediernas etiknämnd.
Hösten 2018 berättade tidningen i en nyhetsartikel att Löwengrip gjort slut med sin pojkvän. Han både namngavs och fanns med på bild. I ett blogginlägg skrev hon:
”Det har inträffat en sak som gjort att XX (mannens namn) och jag inte ses mer och av vissa anledningar behöver jag gå ut med det nu.”
Av nyhetsrapporteringen dagarna som följde framgick att den före detta pojkvännen skulle ha placerat andra människors pengar, med mycket dåligt resultat.
Några dagar senare publicerade tidningen en artikel om att Isabella Löwengrip flytt landet sedan kriminella personer skulle ha uppsökt henne och frågat efter en person i hennes närhet.
Fem dagar efter den första artikeln publicerade kultursidan en krönika om fenomenet Löwengrip med rubriken ”Blondinbella showar på”. I texten stod bland annat ”Och nu visar det sig att hon dessutom blivit blåst av en gangster” och ”I söndags meddelade Löwengrip att hennes ’team’ hade brutit med gangstersnubben”.
Mannen anmälde till PO.
Det väckte en intressant principiell fråga. Hur ska man ur ett etiskt perspektiv se på en person som låtit sig uppmärksammas av medierna i medgång, men som önskar skydd för sitt privatliv när det kantrar?
Själv har jag mycket svårt för att den som ger sig i leken får leken tåla. Det är ett uttryck som rättfärdigar våld – fysiskt eller medialt – mot någon som befinner sig i ett underläge.
Jag valde därför att titta på vad som faktiskt publicerats under den aktuella veckan. Min slutsats var att det inte är rimligt att först peka ut en namngiven person som dumpad av en kändis – och fem dagar senare reservationslöst slå fast att han är en gangster. Tidningen vägrade att ta bort ordet ”gangster”, men erbjöd sig att låta honom bemöta uppgifterna. Men det är knappast möjligt att på ett trovärdigt sätt försvara sig mot en sådan beteckning.
Jag rekommenderade alltså nämnden att fälla tidningen, vilket också skedde.
Ett frågetecken var att den fällda texten är en opinionstext – och i sådana ska det vara högt i tak. Men det är inte en fribiljett till att skriva vad som helst.
Smärtan för den drabbade är lika stor även om artikeln får vinjetten ”krönika”.
