Facebookcitat i tidningen – rätt eller fel?
Är det okej att citera från Facebook – utan att be om lov? Frågan har aktualiserats efter att kulturskribenten Björn af Kleen citerat vänners Facebookkommentarer i en Expressenartikel.
När Edvard Unsgaards Facebookuppdatering om bajs i trapphuset blev nyhetsstoff var det ingen som reagerade. Men när några kvinnliga journalister fick se kritiska kommentarer de skrivit på Facebook om tv-serien Landet Brunsås publicerade i Expressen – då tog det hus i helvete. Får man verkligen göra så?
Konversationer på Facebook kan upplevas som privata, men kan ofta följas av hundratals människor. Inte bara av de egna vännerna, utan även i många fall av vänners vänner – personer vars existens man kanske inte ens är medveten om.
Samtalet kan således betraktas som i någon mening offentligt. Det är iallafall inte helt privat. Var går gränsen? Och gör det att vi har rätt att publicera det folk skriver på Facebook rakt av i en tidningsartikel?
Björn af Kleen tycker det, och påpekar att det inte ska finnas några undantag för medieeliten. Om Edvard Unsgaard får stå för vad han skriver, så ska journalister också göra det. Särskilt journalister som har en maktposition inom de ämnen de bevakar.
Visst kan man tycka att Björn af Kleens artikel var ett övertramp. Samtidigt är det naivt att tro att man som profilerad ämnesskribent kan såga en kommande tv-serie på Facebook – alldeles i hemlighet. Och med ordval man uppenbarligen ogärna vill se i tidningen.
I ett digitalt samhälle där sociala medier tar allt större plats i vårt umgänge, och där konversationer sprids och arkiveras, måste vi vänja oss vid att stå för vad vi skriver. Även när vi skriver det på Facebook.
