Farolarm sprids fortare än influensa

Men icke. Medialt sprids faro-larmen snabbare över världen än den smittsamma influensan. Ty denna gång är det inte bara etablerade medier som satsar på larm. De konkurrerar med, rent av hetsas av, nya deltagare som bloggare, twittrare och andra sociala medier.

Med ytterst få enstaka röster som undantag, repeterar svenska medier ännu en gång larmjournalistiken. Rapporteringen är helt inriktad på drama, på katastrofscenarier eller på svåra fall. En och annan krönikör försöker ge perspektiv.

Medicinsk larmjournalistik styrs till del av läkemedelsindustrin. Det är inte ens okänt att så är fallet. Det är inte alltid initialt uppenbart hur det går till, men den som söker efter svar hittar slående samband. Bland vinnarna finns tillverkare av vaccin, forskare med vaccin som specialitet, myndigheter med ansvar för krishantering.

Annons

”Dessa aktörer har alla samma mål, de känner varandra väl, de samarbetar, de byter ofta positioner inom de olika sfärerna. De har intresse av att ge likartade budskap: påvisa först ett allvarligt dödligt hot, ge därefter lösningen – vaccinering”, skriver en av få kritiker, Inger Atterstam, i Svenska Dagbladet den 22 juli.

Metoden fungerar. Fågelinfluensan var ett fullskaligt prov på effektiviteten. En bonus var att ett dittills tämligen ovanligt ord blev till ett ord i var mans mun – pandemi. Ett bra begrepp och ett alibi för att göra bakgrunds- och faktarutor på pestsjukdomar som spridit död över mänskligheten från medeltiden och framåt.

Myndigheter som fått pengar efter fågelinfluensan öppnar kriscentraler, som bemannas dygnet runt. De måste ju visa att medlen förvaltats väl och kommer till användning, vilket ger journalister möjlighet att intervjua medicinsk personal, som dramatiskt tar sig tid att lämna kommandocentralen för att visa medborgarna att Sveriges beredskap är god.

Effektivt är också att visa att en insjuknad får avancerad behandling i respirator på Karolinska i Solna, en hjälp som max 15 kan få vid ett och samma tillfälle. Påminn om att miljoner svenskar väntas insjukna. Huva – miljoner sjuka och bara ett fåtal platser på Karolinska!

Radion återger ett telegram om faran för gravida kvinnor, en viktig målgrupp i larmtider. Underlaget är 34 amerikanska kvinnor, varav en tredjedel, visat avvikande reaktioner. Men huruvida det går att dra några generella slutsatser framgår inte.

Krydda med nyhetsgrafik, som visar spridningen. Antal fall, antal döda. Pilar som visar hur pandemin breder ut sig. Bilder på människor med munskydd, vars skyddande verkan har ifrågasatts, men de förstärker dramatiken. Att oändligt många fler kommer att dö i and­ra sjukdomar, som nu under några år får mindre pengar och mindre forskningsresurser är betydelselöst. Att trafiken dödar fler är ingen relevant jämförelse.

Svininfluensan är sannolikt lika (o-)farlig som många and­ra influensor. Skillnaden är att osedvanligt många väntas få den samtidigt, vilket är ett problem för främst en del samhällsnyttiga funktioner. Men därutöver?

Varför väljer redaktioner att blåsa under människors oro i stället för att följa journalistikens grunder om saklighet och balans? Varför inte förklara de ekonomiska sammanhangen och klä av skrämselprofeterna? Vilka tjänar på vår hypokondri? Vilka förlorar?