Förlegat att inte rapportera om självmord?
Självmord är tabu. Kanske det som är mest tabu inom pressetiken. För det finns det goda skäl. Att någon nära och kär person väljer att lämna en för alltid är en stor sorg för alla som råkar ut för det. En sak som i allmänhet tillhör privatlivet, vilket även framgår av de pressetiska reglerna.
Därför blev jag lite förvånad när jag för några veckor sedan blev uppringd av Daniel Kjellander på Radio Blekinge, som berättade att kanalen valt att göra självmord till veckans tema. Jag lovade att ställa upp på en intervju och gick sedan till kanalens hemsida, som innehöll flera artiklar på temat. Här berättade personer som tänkt ta livet av sig, liksom anhöriga till dem som genomfört ett självmord och experter på området.
Det visade sig att idén hade väckts under en tågresa. Publikredaktören Stina Linde och några av kanalens reportrar hade kommit att tala om att en lokförare under sitt arbetsliv statistiskt sett kommer att vara med om att åtminstone en människa kastar sig framför tåget.
Intervjun genomfördes av reportrarna Yamile Lindgren och Patrik Franke. De ville bland annat veta varför pressetiken är så tydlig på den här punkten. Deras grundläggande fråga var egentligen om inte pressetiken gått för långt – att frågan sopas under mattan i det offentliga samtalet.Här gäller det att skilja mellan frågeställningen och det enskilda fallet.
När det gäller det enskilda fallet, finns det mycket goda skäl för en återhållsam nyhetsbevakning. Utöver smärtan för de efterlevande, är det ofta mycket svårt att avgöra om till exempel en olycka varit just det, eller är ett självmord.
I fjol fälldes en norrländsk tidning i PON för att den rapporterat att en kvinna tagit livet av sig genom att kasta sig framför ett tåg. Det var uppgifter tidningen fått från flera källor, bland annat polisen. Kvinnans familj hade emellertid fått veta av läkare och polis att det varit en olycka. Tecknen på platsen visade snarast att kvinnan försökt ta sig från spåren när tåget kom.
I POs och PONs uppdrag ingår inte att ta reda på vad som är sant och falskt. Vår uppgift är att avgöra om anmälaren, här kvinnans familj, utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada av tidningens uppgifter. I det här fallet bedömdes det inträffade av så lågt allmänintresse att skadan som familjen tillfogades inte kunde bedömas som försvarlig. Fällning.
Ett uppmärksammat fall hände för mer än tio år sedan när två ungdomar valde att tillsammans ta sina liv på en idrottsplats. Flera tidningar menade att detta dubbla självmord var så speciellt att det motiverade en närmare bevakning. Alltså fick läsarna ta del av detaljer i deras liv som kanske ledde till beslutet. Bevakningen anmäldes och tidningarna fälldes.
En annan sak är det med företeelsen. Antalet självmord är fem gånger högre än antalet dödade i trafiken. Trafiksäkerhet är en ständigt omdiskuterad fråga, medan självmord sällan behandlas som det mycket allvarliga samhällsproblem det är.
Därför tycker jag att det var modigt av Radio Blekinge att ta sig an frågan och göra det med såväl ambition som stort allvar.
Det borde fler redaktioner göra.
PS: På Aftonbladet har man förstått. Jag följer nya artikelserien med intresse.
