Forskning främjar mediespråket
Det finns ännu mycket kvar att förklara kring frågorna om hur och varför ord och texter uppfattas som svåra. Dessutom behöver vi få veta, och inte bara ha på känn, hur begripliga mediernas språkbruk och texter faktiskt är. Mer forskning behövs om vi ska kunna förstå vad som blir förstått eller missförstått och varför.
Sverige är på väg att få ett officiellt språk. Visserligen vill regeringen inte följa språkkommitténs förslag och lagstifta om svenskan, men den språkpolitiska propositionen föreslår som första mål att svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige. Hittills har svenskan bara använts av hävd och gammal vana.
De övriga tre målen är att svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk, att den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig och att alla ska ha rätt till ett språk. Den sista punkten innefattar förutom huvudspråket även andra modersmål, nationella minoritetsspråk och främmande språk.
bryt
Målen ska uppfyllas genom förstärkta satsningar på språkvård, undervisning och bokutgivning. En samordnad myndighet är föreslagen, där Svenska språknämnden, som i dag är en förening, tillsammans med andra språkvårdsorgan ska gå upp i Språk- och folkminnesinstitutet.
Men det är inte bara myndigheterna som ansvarar för den offentliga svenskan. Propositionen framhåller att även medierna ska fungera som förebilder i språkanvändningen. ”Främjandet av åtgärder för en god utveckling av mediespråket är således av stor betydelse”, heter det. Men hur främjandet ska gå till sägs inte. Några pengar är knappast att vänta. Den förstärkta satsningen på språkvården har i budgetförslaget endast fått strax över två miljoner kronor, som också ska täcka uppbyggnaden av den språkvårdande myndigheten.
bryt
Annars finns det områden att satsa på för den som vill främja ett föredömligt språk. Exempelvis skulle det vara värt att studera den begriplighet som ofta nämns i den språkpolitiska propositionen och i andra sammanhang där språkliga mål och riktlinjer diskuteras.
Sedan Sveriges Radios forskningsavdelning PUB gick i graven i början av 1990-talet har det varit klent med finansiering av begriplighetsforskning i landet. Fortfarande lever kunskaperna från Olle Findahls och Birgitta Höijers undersökningar kvar. De visade bland annat på upprepningens betydelse för förståelsen och på hur irrelevanta eller obehagliga bilder kunde förstöra tittarnas förmåga att ta till sig ordens budskap.
bryt
Hur svenska ord i sig förstås och missförstås undersöktes av Nils Frick och Sten Malmström i Språkklyftan 1976 och av Olle Josephson i Svåra ord 1982. Ett par årtionden har passerat sedan dess, men ingen har gjort någon ny undersökning. Vi vet alltså inte om ord som irrelevant, marknadsekonomi, potentiell relevant, sanktioner och selektiv fortfarande tillhör de svåra ord som mindre än en tiondel av de yngre försökspersonerna förstår.
Det borde vara relevant för medierna att känna till hur man selektivt kan utnyttja ordförrådet för att den potentiella läsaren ska förstå. Framför allt är det viktigt att veta vilka ord som behöver paketeras i texten på ett sätt som minskar risken för missförstånd. Det mest bekymmersamma i ordförståelestester är nämligen inte de ord som framstår som obegripliga. Dem kan folk slå upp. Mer oroväckande är att försökspersonerna så ofta säger att de säkert vet vad ordet betyder, men sedan ger en annan och ibland helt motsatt förklaring.
bryt
Det finns ännu mycket kvar att förklara kring frågorna om hur och varför ord och texter uppfattas som svåra. Dessutom behöver vi få veta, och inte bara ha på känn, hur begripliga mediernas språkbruk och texter faktiskt är. Mer forskning behövs om vi ska kunna förstå vad som blir förstått eller missförstått och varför. Det skulle främja mediespråket.
eva.martensson@miun.se
