Förstklassig upploppsbevakning
Sveriges två viktigaste dagstidningar gjorde ett mycket bra jobb, inte minst med tanke på förutsättningarna. Den första veckan erbjöds faktiskt en bättre läsning än Financial Times med dess fullformat och genomseriösa nyhetsvärdering.
Hur skildrar svenska medier en världsnyhet jämfört med utländska kolleger? Närmare bestämt de upplopp som har skakat Frankrike sedan slutet av oktober.
Jag har gjort två jämförelser, dels mellan Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter och dels mellan DN/SvD och Financial Times. Upploppen startade natten mellan 28 och 29 oktober. Mätperioden sattes till 30 oktober-11 november.
Skillnaderna mellan de två svenska tidningarna är inte dramatiska men noterbara. Allmänt kan sägas att Svenska Dagbladet gjorde ett bättre jobb. För det första var tidningen tidigare på bettet. En nyhetsartikel av Pariskorrespondenten Björn Erik Rosin publicerades 31 oktober. DNs Europaskribent Ingrid Hedström beskrev läget dagen därpå i en sammanfattande text. 2 november innehöll SvD en nyhetsartikel och en analys av Rosin. DN, däremot, nöjde sig med vad som mest liknar en notis av Hedström. Först den 3 november sker bevakningen på plats, av Brysselkorrespondenten Marianne Björklund.
Därefter är det jämnt lopp. SvD förstärker sin närvaro i Paris med Josef el Mahdi och DN med Ingrid Hedström. Båda tidningarna ger ordentligt utrymme åt analyser, reportage och nyhetstexter.
bryt
Den främsta förklaringen till att Svenska Dagbladet ändå gjorde bättre ifrån sig berodde på att man sedan länge förfogat över en journalist på plats. Björn Erik Rosin insåg snabbt vidden av utvecklingen. Hans mångåriga erfarenhet och stora kunskaper gav Svenska Dagbladet ett överläge.
Men jämförelsen med Financial Times (Europa-editionen) uppvisar inte de kvalitetsskillnader som åtminstone jag hade förväntat mig av en tidning med dess redaktionella resurser.
Till att börja med var både SvD och DN mer på alerten den första veckan. 31 oktober nämner FT upploppen en passant i en artikel om inrikesminister Nicolas Sarkozy. Först 3 november publiceras en rejäl nyhetsartikel om händelserna i Clichy-sous-Bois.
Inte förrän 7 november spänner tidningen musklerna och presenterar en bredare läsning. Nu märks skillnaderna. FT har fler reportrar på plats som ges stort utrymme. Analyserna av den politiska processen är mer initierade. DN och SvD presenterar dramats huvudaktörer, Nicolas Sarkozy, Dominique de Villepin och Jacques Chirac, deras rivaliteter och ställningstaganden. Men informationen om dem och deras bevekelsegrunder är mestadels rapsodisk. FT har fler perspektiv och ingångsvärden. Analysen av den sociala bakgrunden till upploppen är också mer nyanserad. I DN och SvD läggs den för det mesta in i reportagen.
bryt
Summa summarum: Sveriges två viktigaste dagstidningar gjorde ett mycket bra jobb, inte minst med tanke på förutsättningarna. De redaktionella bedömningarna var klockrena och de journalistiska insatserna förstklassiga. Och, som sagt, den första veckan erbjöds faktiskt en bättre läsning än den rosa tidningen med dess fullformat och genomseriösa nyhetsvärdering.
Och på tal om utrikesbevakning är jag skyldig Sydsvenska Dagbladet en ursäkt. Tidningen har en fast korrespondent i Köpenhamn och det borde stått i min krönika (30/05).
