Fritt fram för ankor i medierna
Det är inte på nätet man löper störst risk att falla offer för myter, rykten och ankor utan i svenska dagstidningar.
Plötsligt var den bara borta. Eller märkte ni när den tredje statsmakten försvann?
Förr var medierna ett Pentagon av power, ett genommurat fysiskt maktmedel av trämassa, trycksvärta och metalliskt typograferade ord. Men dagens journalistik är inte längre en produkt av industrialismen, även om kvällstidningarna denna höst gör lika många löp om bensinpriserna som de gjorde under oljekrisens vinter 1974. Men så är de också som naglarna på en avliden och växer vidare även efter industrialismens död. Och morgontidningarna – lite finare – är likets långa grå hår.
”Den tredje makten”, i betydelsen dagspress och TV-nyheter, har förvandlats till en underklass som har alla nyheter minst ett halvdygn efter den nya, digitalt decentraliserade, mediemakten.
bryt
Medan den journalistiska mångfalden är total på nätet likriktas de traditionalistiska medierna. Orsaken till att jag häromåret slutade prenumerera på Svenskan jämte DN var att jag tröttnade på att läsa exakt samma TT-referat av gårdagens sportevenemang på båda tidningarnas sportsidor. Men det värsta är inte den urvattnade känslan av för lite, för likadant, för sent, utan att ämnesjournalistiken hos våra tidningar och etermedier är så nedmonterad och uppgiven att den allt oftare hamnar på rena råttan-i-pizzan-nivåer. Det är inte på nätet man löper störst risk att falla offer för myter, rykten och ankor utan i svenska dagstidningar, som skär ner på redaktionell sakkunskap och köper in material, inte från specialiserade nyhetsbyråer, utan i bulk från anonyma allt-i-allo-rewriters på TT.
Några exempel ur den senaste mängden:
bryt
* ”Nu kommer det nya fildelarprogrammet Darknet”, kungjorde Rapport, och DN spann vidare på ledarplats – allt baserat på en felaktigt översatt byrå-rewrite. I själva verket är ”darknets” inget program utan ett sedan åratal väletablerat samlingsbegrepp för slutna sällskap på nätet. ”Den tredje maktens” grundpelare faktakollar alltså inte längre självständigt sådant de tar upp på TV-nyhetsrubriks- eller ledarnivå. En enda minut på Google hade avhjälpt årets hittills pinsammaste svenska pressgroda.
bryt
* ”Ny engelsk studie visar att fiskolja hjälper mot dyslexi”, hade Aktuellt som stor nyhet nyligen. Kvällstidningar brukar regelbundet köra det där på löp, men framlyft i vårt främsta public service-nyhetsprogram liknade det en journalistisk dödsryckning. Visst är fiskolja dokumenterat verksamt mot flera neuropsykiatriska funktionshinder – men det är en nyhet med 15 år på nacken. Hellre än att nyansera och bredda bevakningen av sådan väletablerad forskning, som berör så många svenskar, tuggar man alltså om decenniegamla ”forskarfynd” och falskflaggar dem på boulevardmanér som nyheter.
bryt
* Ett tredje exempel är den dagspressdrivna digital-TV-hypen: läsare förleds att tro att digital-TV är det senaste, och får köptips om pajiga plasmor och LCD-skärmar som är lika ”framtidssäkra” som annonsbokningar i ett printmagasin. Inte ett knyst om att vi redan i höst får HDTV i Sverige, med dubbelt så bra bild som digital-TV, och snart behöver helt andra boxar och HD-ready-displayer än dem kvällsisarna tipsar oss om. Men det är klart, då kan de ju köra krigsrubriker igen, nästa år, när SVT ska sända fotbolls-VM i HDTV och den mediokratiska underklassen fattar att den blivit bedragen.
Men vare sig det handlar om neuropsykiatrisk forskning eller stundande HDTV-revolution så finns en stor journalistisk kompetens i landet. Inte på våra största nyhetsredaktioner utan på en mängd specialredaktioner med webbförankring och djupa internationella kontakter – och maktskiftet består i att dessa nu blivit lättillgängligare än en kvällstidning.
