Gratis var rätt 1996
I femton år har svenska medier skänkt bort sitt innehåll via nätet. Allt fler röster höjs nu för att säga en och samma sak: att detta var fel. Men det var det inte. Det var alldeles rätt.
När nätrevolutionens första steg togs – vi kan väl enas om att det var 1995 eller 1996 som internet började bli tillgängligt på de flesta kontor och i tillräckligt många hem – var det ingen som visste någonting om någonting. Det var learning by doing som gällde.
Hur skulle folk konsumera medier? Vad skulle de vilja betala för? På vilket sätt skulle de känna sig trygga med att betala? Skulle bankerna kunna sköta sin business på nätet på ett säkert sätt ens? Och i så fall, skulle Bohusläningen eller Barometern klara det? Hur brett kan ett bredband bli och kan man tänka sig en framtid av internet utan sladdar?
Alla gissade, ingen visste. Men något slags långsamt växande insikt om att vi stod mitt i en omställning av revolutionära mått fanns det ändå.
Och jag vill alltså hävda att en avgörande sak i de gamla mediehusens strategi var alldeles rätt: den att hålla sina webbplatser i huvudsak öppna.
Svenska lokaltidningar har vunnit en stor och viktig kamp de senaste femton åren – den om att bli självklar etta på nätet i sin stad. Om Kalmarborna hör en explosion kommer de garanterat att kolla barometern.se snarast. Hade barometern.se från början varit helt stängd hade någon annan tagit den platsen, någon som hade sett att vanliga nätanvändares ovilja att betala på ett sätt som kändes både trubbigt och osäkert kunde exploateras i en annan affärsmodell.
Nu kan gp.se och corren.se och vk.se lugnt konstatera att de har tagit platsen som stadens torg. Sedan gäller det att tjäna pengarna också. Det är förstås ingen liten sak. Men det hade varit oändligt mycket svårare att knäcka det problemet om man dessutom hade behövt kämpa med att alls skaffa sig en digital publik.
Min enda möjliga slutsats blir att strategin har varit helt rätt ända sedan nittiotalets mitt.
Återstår nu att fatta beslut om framtiden – och utan att tro att en enda lösning ska funka för alla. Nyhetstjänsten Rapidus i Malmö tar över 5 000 kronor för sitt nyhetsbrev som skickas ut via e-post, nu på trettonde året. Rätt för dem. Aftonbladet testar olika nivåer på sajten och drar in en del pengar på marginalen där. Rätt för dem. Expressen kör helt öppet i ambition att på sikt kunna utmana huvudkonkurrenten. Rätt för dem.
Det kommer alltid att höras röster som säger "lås in alltihop, tvinga folk att betala".
De kan ha rätt 2012, jag utesluter inte det. Jag är bara säker på att de hade fel 1995.
ANDREAS EKSTRÖM
Kulturjournalist på Sydsvenskan
P.S. Sätter mig en dag med tidningen Land och får en stark och fin nittonhundratalskänsla. Detta är en värld jag förknippar med farmor och farfar och jag fastnar i fler texter än jag någonsin hade trott. Men en sak skämmer: tidningen har inte bara en helsida horoskop, utan också en frågespalt med en "sierska" som "lokaliserar" föremål utan faktakoll, och vidare annonsplats för siare och astrologer i en sådan omfattning att de får egna vinjetter bland radannonserna. Kan inte Urban Hjärne få ett sommarvick? Land behöver hans kompetens.
