Gubbigt is the new black
Eftersom både ponchon och Ugg-bootsen är ute kan vi nog enas om att höstens svarta är begreppet gubbigt och alla ordsammansättningar där ”gubb” ingår.
Eftersom både ponchon och Ugg-bootsen är ute kan vi nog enas om att höstens svarta är begreppet gubbigt och alla ordsammansättningar där ”gubb” ingår. Men vad är det gubbiga och hur kan vi använda det?
rad
Dagen för valet till Europa-parlamentet, SVT nyheter. Reporter ute på stan frågar moccachinodrickande mamma i Vasaparken om hon röstat. Nej, det har hon inte. Varför? Blicken flackar, flack-flack, tills hon kommer på det.
”Näe, alltså. Jag röstade inte för att, ja, det känns lite gubbigt.”
Där satt den. Man kan se hur nöjd hon är när hon kommit på det, svaret på alla frågor. Svaret som aldrig får en följdfråga. Förvisso bestod Junilistan av pensionsmässiga herrar, men vi kan bortse från Junilistan eftersom gubbigt omfattar så mycket mer.
rad
Andra saker som utnämnts till gubbiga: Reporter frågar ung kvinna på officershögskolan i Östersund: Hur ser du på förgubbningen inom försvaret? (Aktuellt 31/10). Linna Johansson utdelar dödsstöten när hon kallar regeringens redan mobbade projekt ”Flicka” för gubbigt. (Expressen 30/10)
Vari det gubbiga i satsningen består är inte glasklart, inte i Linna Johanssons text, sällan i andra texter eller kommentarer där gubbigt förekommer som negativt värderande heller. Om man googlar Natalia Kazmierska + gubbigt får man inte mindre än 763 träffar. Jag är alltså i gott sällskap när jag erkänner att jag själv många gånger utnämnt saker, personer, beslut och filmer till gubbiga. Ingen av mina bästa vänner är gubbar.
rad
Vad är gubbigt? Gubbigt är att äta sill fast det varken är sommar eller jul (det bara är det). Gubbigt är att inte krama sina barn och att vara känslomässigt handikappad (gäller sorgligt många män födda på 30-talet).
Gubbigt kan också vara den där doften av gamla äpplen som många äldre män har kring sig (behöver inte bo på landet, man kan lukta äpple i alla fall).
Gubbigt är att stadsplanera så det inte finns lekparker (det behöver man inte vara gubbe för att göra). Lars Nilssons konst är gubbig (pseudofeministisk, halvsmält). Gubbigt kan vara en viss sorts självförträfflighet (Göran Skytte, Göran Persson). Det är väldigt gubbigt att tycka att politisk opinionsbildning kan bedrivas kring frågor som rör Irak, men inte frågor som rör könsmaktstrukturer. Gubbigt är att ständigt vara fel på det och att vilja bevara sakernas tillstånd. Alltså: Vi måste förstå begreppet gubbe som ett tillstånd snarare än en avgränsad ålder.
rad
Framförallt är ”gubbigt” en analys som inte kan motsägas eftersom man då själv riskerar att utnämnas till gubbig. Problemet med omdömet gubbigt är att det så sällan behöver utvecklas och får stå oemotsagt. Jag misstänker att ord och slentrianutlåtanden som ”kukigt” eller ”gubbigt” kommer lika mycket av uppgivenhet som av lättja. Det är fortfarande ett sätt att visa att man är avantgarde, man tuffar sig. Men det är också ett sätt att komma undan när man inte längre orkar motivera sin kritik eftersom den ständigt måste upprepas. Ytterligare ett projekt, en bok, en film med genusstereotypa värderingar. Ytterligare en akustisk skiva av Neil Young om ett påhittat samhälle som heter Greendale. Ytterligare ett val till nåt parlament som man inte orkar ta reda på var det ligger. Gubbigt. Gubbigt smittar och ingen vill lukta gamla äpplen.
