Har inte råd med slarviga tweets
Att twittra fritt är stort, men twittra rätt är större.
Detta fick SVT erfara i veckan. Någon på kommunikationsavdelningen hade haft för bråttom.
Innehållet i tweeten löd: ”Rykten sprids just nu om att regeringen styr SVTs journalistik. Det kan vi dementera (vi debatterar inte ryktet vidare här).”
Det blev ett himla liv. Vad var det för rykten?
Historien om den dunkla tweeten är inte bara ett olycksfall i kommunikationsarbetet, utan en sak av stort principiellt intresse för hela public service.
Bakgrunden till ryktet var ett Facebookinlägg där någon påstått att ”regeringskansliet uppmanat SVT att inte sända inslag som kan innebära att SD gynnas i opinionsmätnigar”.
Klart en dementi var på sin plats. Om detta skvaller hade haft någon sanningshalt hade det varit sensation. Kanske hade det lett till regeringens avgång. Enligt SVTs sändningsavtal med staten ska det präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt.
Regeringskansliet ska enligt lag hålla tassarna borta från programarbetet. Och inte bara från SVT.
Minns debaclet när Sverigedemokraternas webbtidning SD-kuriren publicerade Muhammedkarikatyrer 2006. UD och Säpo kontaktade webbhotellet, och sajten släckes ned. Laila Freivalds fick avgå som utrikesminister, efter att Nils Funcke på Riksdag & departement avslöjat att hon kände till saken i förväg.
SVT kunde alltså lugnt ha tweetat att ryktet på Facebook inte bara var illasinnat snack, utan en antydan om grundlagsbrott. Men det kanske är svårt att vara pedagogisk på 140 tecken.
För Dagens Opinion berättade SVTs kommunikationschef Sabina Rasiwala Hägglund också att haten och hoten mot SVT ökat det senaste halvåret.
Så sent som i april i år tyckte SVTs programdirektör Robert Olsson att det höjda tonläget mot public service var ”inspirerande”. Då gällde det förstås inte anonyma hatkampanjer, utan tydligt signerad kritik angående public services digitala satsningar, till exempel från Mittmedias AnnaKarin Lith.
Den olyckliga tweeten är en stormsvala. Kritiken mot public service rinner just nu till från många olika håll. En allt hårdare trängd tidningsmarknad sneglar krasst på public service-anslagen. Hur ska man få del av miljarderna? Skulle inte public service-innehåll lika gärna kunna göras utanför SR och SVT?
Högern tycker att SVT, radion och UR, förutom att vara vänstervridna, kostar för mycket, och ägnar sig åt annat än kärnverksamheten. Vänstern tycker inte heller att public service ska ägna sig åt underhållning och ”tingel-tangel”. Nationalister och högerextrema tycker att public service styrs av ”fosterlandsförrädare”.
Med tanke på all denna hårda kritik är det närmast ett mirakel att public service fortfarande har svenska folkets grundmurade förtroende…
Men detta förtroende är villkorat! Public service-företrädarna har i längden inte råd att nonchalera saklig kritik eller ens att skicka ut slarviga tweets.
I Storbritannien går drevet mot BBC, som anklagas för exakt samma saker som SVT: för stor kostym, arrogans, illojal konkurrens och vänstervridning. Alla BBCs strukturkriser brukar förr eller senare smitta av sig på de skandinaviska public serviceföretagen. BBC har nu fått order att banta 20 procent.
I en tänkvärd artikel i Axess i år varnade juristen och tidigare PO Hans-Gunnar Axberger för att SVT om tio år riskerade att vara ”ekonomiskt försvagat, verksamhetsmässigt fragmenterat och till identiteten upplöst”.
Axberger menar att svensk public service i sin nuvarande form är beroende av en blomstrande mångfald hos konkurrenterna. Annars hotas både yttrandefriheten, mångfalden och public services egen själ.
