Hjälp inte till att sprida brun propaganda
Förra hösten publicerade Fagersta-Posten en intervju med en högerextremist som oemotsagd fick lägga ut texten på en helsida. Det var ren och brun propaganda som reportern inte gjorde minsta försök att förhålla sig kritisk till. Om man inte räknar den obligatoriska pucko-frågan ”men ärn´te ni ra-SIS-ter?”, den som brukar besvaras med ett nekande och några ord om att kulturer inte ska blandas.
Förra hösten publicerade Fagersta-Posten en intervju med en högerextremist som oemotsagd fick lägga ut texten på en helsida. Det var ren och brun propaganda som reportern inte gjorde minsta försök att förhålla sig kritisk till. Om man inte räknar den obligatoriska pucko-frågan ”men ärn´te ni ra-SIS-ter?”, den som brukar besvaras med ett nekande och några ord om att kulturer inte ska blandas.
Då borde följdfrågan handla om apartheid – det är ju det som beskrivs – men det gör den aldrig. Det blir ingen följdfråga. Så länge det finns journalister som är aningslösa nog att sköta hela propagandacirkusen åt sverigedemokraterna, finns ingen anledning för partiet att hålla sig med informationsavdelning eller ens formulera egna debattinlägg. Ibland verkar kåren vara så upptagen med etikettsfrågor, hur sd ska ”hanteras” och ”bemötas”, att journalisterna glömmer sitt kritiskt granskande uppdrag. Det ältas länge och väl om vilken etikett som ska sättas på sverigedemokraternas politik. Är den främlingsfientlig, eller är rasistisk ett lämpligare ord? Ja, varför måste den heta något? I en Aktuellt-sändning hörde jag konstruktionen ”invandrarkritisk”. Jag tror inte ens att den som kom på ordet kan förklara vad det betyder.
Det vore intressant om lokala medier, som ju får sköta den vardagliga bevakningen av sd, kunde utbyta erfarenheter med varandra. Där skulle jag gärna vara med och lyssna. Det finns sådant som är svårt för riksredaktionerna att bevaka. Jag tyckte lite synd om de reportrar och fotografer som sändes ut till bostadsområden i Landskrona efter valet för att känna in och förklara de sverigedemokratiska stämningarna. Vad hade man tänkt att de skulle åstadkomma? Det blev hafs och rafs och några röster från hyreshusen. Läsaren satt som ett frågetecken.
Göran Adamson undervisar i statsvetenskap och har skrivit en avhandling om populismen i Österrike. Jag bad honom om en lista med tips på hur journalister undviker att gå populisternas ärenden. Innehållet kan sammanfattas ”gör ett bra jobb”. Det handlar om att vara väl förberedd och påläst, samt att inte låta sig luras av högerpopulisternas taktik. Den är hyfsat enkel att genomskåda.
Vi vet sedan tidigare att snuttifiering gynnar populistiska partier. Populisterna har enkla svar, tresekundersanalyser, på komplicerade frågeställningar. Och så finns ett hokus-pokus-inslag i deras politiska självuppfattning. De tycker sig ha ständig, telepatisk kontakt med något som de döpt till Folkviljan. ”Vi säger vad ni tänker” står det på en vimpel från sverigedemokraterna. Åja, citatet har de stulit från Jörg Haider i Österrike. ”Vi säger precis som Jörg Haider” vore alltså ett mer korrekt påstående, men det funkar inte lika bra som slagord.
När ett populistiskt parti tar hjälp av spinndoktorer blir det lite knepigare för journalisterna, det har danska kolleger fått erfara. För att ta ett exempel: politiska utspel levereras (komplett med snärtiga citat som blir bra rubriker) lagom till helgen, då det är lättare att få in material i tidningen. Jo, det lyckas påfallande ofta.
Undrar hur sverigedemokraterna tänker använda partistödet. Med 45 miljoner kan de göra mer än att anställa en spinndoktor.
Pengarna räcker till en hel klinik.
Frilansjournalist
