Hur ser världen på oss?

Amerikaner vill plötsligt veta hur världen ser på dem. Det vill säga om man med amerikaner menar ett hundratal studenter och lärare på ett litet college strax norr om Baltimore och om man med världen menar fem journalister från lite varstans, däribland Sverige. Vi sitter alla på rad i ett amfiteaterliknande auditorium och säger alla att världen just nu ser med bekymmer på Amerika. Märkligt nog får de som säger sig vara mest bekymrade flest applåder. Mest bekymrad är korrespondenten för brasilianska O Estada de Sao Paolo. Korrespondenten för franska Libération och jag själv, som deltar i egenskap av tillfällig gästföreläsare, är också bekymrade men får inte lika mycket applåder. Studenterna verkar ha större respekt för Brasiliens bekymmer än för Europas.

bryt

De flesta av dem som radar upp sig bakom de två mikrofonerna på vardera långsidan av auditoriet är också bekymrade. En av dem kommer fram till mig efteråt och berättar att hon ska studera i Köpenhamn till våren. Hon frågar oroligt, ja faktiskt oroligt, om folk i Köpenhamn verkligen känner till att inte alla amerikaner stöder USAs politik. Jag försäkrar henne att folk i Europa mycket väl förstår att skilja på det ena och det andra och att hon kommer att ha mycket roligt i Köpenhamn och att ingen kommer att trakassera henne för att hon är från George W Bushs USA, men jag ser på den osäkra blicken att hon inte är övertygad.

bryt

Många amerikaner är nämligen övertygade om att omvärlden just nu antingen älskar eller hatar dem. En inte obetydlig andel av dem tycks hämta styrka ur detta eftersom de redan delat in världen i ont och gott, varvid det onda med nödvändighet måste hata det goda och det goda med nödvändighet älska det goda. Vare sig omvärlden älskar eller hatar Amerika bekräftar det bara vad de redan vet, nämligen att Amerika är godhetens stamort på jorden, och de har därför ingen anledning att bry sig om vad omvärlden tycker om Amerika.

bryt

Å andra sidan är det förvånande hur många jag möter som faktiskt bryr sig och som outtröttligt vill diskutera saken. Förvånande, eftersom ett land som i praktiken är en kontinent och som i sig rymmer tillräckligt många världar för att ständigt överraska också den mest ambitiöse amerikaforskare, ofta har svårt nog att bry sig om vad som pågår inom dess egna gränser. Så fort man på marknära nivå närmar sig detta Amerika faller det sönder i tusen och åter tusen politiska och ekonomiska och kulturella beståndsdelar. Invånare i en delstat intresserar sig sällan för vad som pågår i delstaten intill även om den till yta och befolkningsmängd kan motsvara en europeisk nationalstat. Tidningar och TV-stationer är lokala och så är de flesta angelägenheter som upptar amerikanernas intresse. USA är förvisso världens mäktigaste stat och dess beslut och handlingar påverkar allas våra liv, men dess politiska horisont är ibland så låg att världen utanför inte syns och ibland så hög att världen utanför inte spelar någon roll.

Under fyra år bodde jag i Washington, DC, imperiets huvudstad. Nu bor jag under några veckor i hamnstaden Baltimore, Maryland, som ligger ett stenkast från Washington, DC, men som alltid varit en värld för sig. Dock mindre nu än förr. Det är sant att ”kriget mot terrorismen” har fört makten i Washington (eller åtminstone det nya departementet för Homeland Security) ett steg närmare Baltimore och världen ett steg närmare Amerika, men det är framförallt sant att allt fler amerikaner hårdhänt börjar erfara att deras dagliga livsvillkor alltmer påverkas av vad som händer i världen utanför USA. Och då handlar det inte om krig eller terrorism. I Baltimore har till synes osårbara industrier som Bethlehem Steel och General Motors gått i konkurs eller flyttat tillverkning och jobb till andra delstater, andra länder, andra världsdelar. Kina, Indien och Mexiko är inte bara abstrakta namn på en karta.

På det kan amerikaner reagera genom att försöka kontrollera världen eller genom att bli en del av den. När Bush-administrationen snart misslyckats med det första kommer förhoppningsvis allt fler amerikaner att börja intressera sig för det andra.

bryt

Ett litet college i Baltimore är inte Amerika, men det var en bra fråga som studenterna ställde. Hur ser världen på oss?

Det är kanske en bra fråga att ställa också i ett Sverige som inte heller riktigt tycks bry sig.