Hur skulle du ha gjort?

Nyligen träffades de nordiska pressnämnderna i Helsingfors. Där redogjorde PFUs sekreterare Kjell Nyhuus för hur man hanterat de svåraste ärendena. Sammanlagt fick man in 47 anmälningar. Av dem behandlades 17 i nämnden och sex ledde till klander. Här följer en sammanfattning av Kjell Nyhuus redogörelse för det kanske mest komplicerade ärendet.
Blev det friat eller fällt? Hur skulle du ha gjort? Fundera och läs sedan svaret längst ned.

Massakern inleddes klockan 17.20.
Den dagen var en av reportrarna på en av norska radions lokalstationer ledig. Han satt hemma och kollade på Twitter. Klockan 17.45 såg han ett meddelande om att något allvarligt höll på att ske på Utøya. Han ringde till jobbet och berättade.
I tjänst på lokalradiostationen denna eftermiddag var en enda journalist. Hon visste att en grupp från deras område rest till lägret på ön och hon hade numret till den unga kvinna på 17 år som ledde gruppen.
Klockan 17.55 ringde reportern – och hon fick svar. Den unga kvinnan viskade i luren:
 – Vi har tagit skydd här nere i vassen. En person som ser ut som en polis går runt och skjuter folk. Vi är nog en 20 stycken som gömmer oss här.
Reportern frågade om hon fick sätta på en mikrofon för att göra en intervju.
– Nej, jag måste sluta!
I bakgrunden hördes två skott med kort mellanrum. Strax därefter ett till.
– Måste sluta!
Och så blev det tyst i luren. Klockan var 17.58.

Reportern ringde direkt till nyhetsdesken i Oslo. Några minuter senare började ett timslångt nyhetsprogram som dominerades av terrorattentatet samma dag i Oslo. Men reportern blev intervjuad live och fick berätta vad hon hört från Utøya. Klockan var 18.05.
Efter liveintervjun i nyhetsprogrammet skrev reportern en kort nätnotis där hon redogjorde för samtalet hon haft och också berättade vem hon talat med. Den lades ut på nätet 18.41. Nästan samtidigt som massmördaren greps.

Annons

I efterhand har det visat sig att när notisen publicerades hade den unga kvinnan varit död i 26 minuter. Anders Behring Breivik sköt henne 18.15, en dryg kvart efter telefonsamtalet med reportern.
Dagen efter togs notisen bort från NRKs nät.
Föräldrarna anmälde det inträffade till Pressens faglige utvalg. De angav fyra skäl:
Att deras dotter blivit uppringd trots att reportern måste ha förstått att hon befann sig i fara. Att reportern återgivit samtalet i radio. Att dottern namngivits i notisen. Och att den fått ligga kvar på nätet i ett dygn.
Friat eller fällt?

Så här beslutade Pressens Faglige Utvalg:

NRK friades för telefonsamtalet till kvinnan på ön. Det var en rimlig journalistisk bedömning att försöka få tag på någon som kanske kunde berätta vad som pågick. NRK friades också för liveintervjun i nyhetsprogrammet. Mot bakgrund av den situation som rådde var även det ett försvarligt beslut.

Däremot fälldes radion på två punkter:
Den unga kvinnan borde inte ha namngivits i notisen. Efter samtalet på telefon borde NRK ha förstått att hon befann sig i en mycket utsatt situation och avstått från namnet.
NRK kritiserades också för att ha låtit notisen med hennes namn ligga kvar på nätet i upp emot ett dygn.