I Colombia granskar man med livet som insats
I Medellin har alla motorcyklister ett nummer bak på hjälmen. Det är samma nummer som på registreringsskylten. Det är olagligt att inte ha numret på hjälmen. Skälet är enkelt: Mördarna kommer på motorcykel.
Med numren kan polisen lättare identifiera vem som kör. I mörker ska mc-förarna dessutom ha en reflexväst med samma nummer som på hjälmen och registreringsskylten.
Det låter inte särskilt effektivt, men det berättar att Medellin inte blivit en säker stad för att Farc-gerillan slutit fred med staten och Medellinkartellen upplöstes efter dödsskjutningen av Pablo Escobar 1993.
Fortfarande är Colombias näst största stad ett centrum för både framställning och distribution världen över av narkotika. Läs kokain. Och våldet följer i dess spår. Det pågår ett lågintensivt krig med ständiga dödsskjutningar mellan rivaliserande gangstergäng. Men också journalisterna är drabbade.
På papperet är pressfriheten omfattande i Colombia. I praktiken vet alla journalister att man måste hålla sig från vissa ämnen om livet är en kärt. Skriv inte om droger, granska inte politikers privata affärer, skildra inte korruptionen eller näringslivets agerande i kampen om feta uppdrag.
För då blir du mördad.
Det berättade den ena efter den andra av kollegorna på Sydamerikas största journalistmässa i Medellin. Den heter Gabo 2019 och arrangerades för sjunde gången av The Gabriel García Márquez Foundation. Jag var där för att föreläsa om pressetik och debattera hur de traditionella medierna ska återvinna förlorat förtroende hos allmänheten. Frågeställningarna på andra sidan Atlanten var förbluffande lika de frågor vi diskuterar ständigt här i Sverige.
Mässans höjdpunkt var en prisutdelning. Över 1 700 bidrag från hela Sydamerika hade granskats av en rad jurygrupper.
En av vinnarna var en grupp frilansjournalister från Mexiko. De hade ägnat nästan två år åt att spåra anonyma gravar efter mördade personer. De hade ägnat sig både åt rent fältarbete och att granska uppgifter ur offentliga dokument. Resultatet hade sammanställts till en interaktiv karta över 2 000 gravar med kvarlevorna efter över 4 000 mordoffer.
På scenen berättade en av dem att jobbet varit extremt psykiskt påfrestande. När en i gruppen skulle få barn tog alla en paus, för att återhämta sig. Men nu stod de där – den nyblivna mamman med barnet på armen – prisades och hyllades av en jublande publik.
Riktig journalistik kan skapas även under de svåraste av omständigheter.
