Inbäddad med makten går det?
"Det är alltid en fördel att ha pressen med sig och ett helvete att ha den mot sig." Olof Palme hade ordet på Publicistklubben, där redaktörerna från "många borgerliga tidningshus satt och värmde sina konjakskupor".
Det är mycket Olof Palme dessa dagar, men jag har ändå inte fått nog. Det beror på att jag läser Dieter Strands klassiska Palmereportage från åttiotalets Aftonbladet. De gavs senare ut i bokform under titeln Med Palme.
Dieter Strand skriver bra, hans underskruvar är fortfarande svårslagna."På bordet står fräscha blommor från RESO. I bokhyllan står femkronorsböcker från Litteraturfrämjandet."
Man får roliga inblickar i tidens politiska jargong. Palme blev skräckslagen när Tage Erlander föreslog honom till efterträdare. Men det var nödvändigt. Det gick ju inte att ta finansminister Sträng som övergångslösning – aldrig: "Sträng hänger inte med på allt nytt som händer", sa Erlander. "Vad tror du Sträng vet om abortfrågan?"
Under valrörelsen sitter Palme halva natten och bollar ord med talskrivarna Kjell Larsson och Anders Ferm. Slående likt idrottslig uppvärmning.
Palme i talarstolen: "han går upp på tårna, lyfter ena foten i upphetsning och trampar med den på den andra."
Strand minns hur Palme tidigt imponerade som talare, men att det fanns en risk att budskapet skulle drunkna bland de ädla citaten:
"I ett enda högtidstal, inför ett socialdemokratiskt ungdomsjubileum, lyckades Palme få in citat från Goethe, John F Kennedy, förre svenske utrikesministern Rickard Sandler, författarna Per Anders Fogelström, Väinö Linna, Bert Brecht, GDH Cole, TS Eliot samt en anonym engelsk biolog."
När den politiska retoriken hotar mala tomme slänger Dieter Strand in dynamit. 1980 talar Palme för gamla LM-arbetare i Midsommarkransen:
"En gammal man går beslutsamt fram till Palme och viftar med ett urklipp ur Dagens Nyheter. De talar länge med varann.
– Han började som springschas på KF en gång, säger Palme efteråt till mig. Han är över 80 år nu och klarar inte skatten sen dom taxerat upp hans gamla egnahem. Ett jävla problem."
"Dom" har taxerat upp. Onekligen ett problem.
Dieter Strand var kompis med Palme, tillhörde gänget, men jag undrar om dagens politiska reportrar skulle klara Strands balansgång mellan innanför och utanför, vänskap och kritik?
Det är förstås mycket svårare att komma till i?dag. Skulle Fredrik Reinfeldt och Anders Borg välkomna en inbäddad reporter, in i det allra heligaste? Knappast, inte ens någon med moderat partibok. Framför allt inte det.
De borde tänka om. Olof Palme älskade medierna. Han var besatt, menar Strand, och det gäller nog alla politiker. I alla fall var Palme både generös och beräknande när han släppte in Dieter Strand i politikens hjärta. Han kände på sig att den personliga skildringen, den besjälade berättelsen, gynnade politiken. Även om det kommer fram mindre smickrande detaljer och svårlösta paradoxer, så gynnade reportagen också Palme personligen. Och framför allt gynnades läsaren.
Erik Fichtelius satt inbäddad med Göran Persson med intressant resultat. Men syrefattigt, jämfört med Strands texter, som inte bara zoomar in statsministern. Människorna i landet Sverige får också plats. Allt cirklar inte runt maktkampen, det politiska spelet.
På PLMs glasbruk i Limmared utanför Borås slänger Strand in en ny dynamitgubbe.
"– Vad tjänar ni här, ropade Palme i örat på fabriksklubbens ordförande.
– Det kan bli 60 000. Vårt folk har också problem med marginalskatterna."
Ge Stora journalistpriset till Dieter Strand. En gång till.
Fotnot: Dieter Strand: Med Palme. Scener ur en partiledares och statsministers liv. 1986
?
