Ingen rättighet att få statligt stöd
Den högerextrema tidningen Nationell Idag har fått presstöd. Publicistkåren rasar. Ska verkligen skattepengar gå till uttalat rasistiska och oseriösa tidningar?
Den högerextrema tidningen Nationell Idag har fått presstöd. Publicistkåren rasar. Ska verkligen skattepengar gå till uttalat rasistiska och oseriösa tidningar? Till skillnad från exempelvis referensgruppen för kulturtidskrifter ska inte presstödsnämnden göra subjektiva kvalitetsbedömningar om tidningens innehåll. Under min tid i Kulturrådets referensgrupp diskuterade vi länge och väl de olika tidskrifterna innehåll och kvalité. Jag vågar påstå att Nationell Idag skulle gå under rubriken publikation som Sverige klarar sig bättre utan. Annars brukar den knappa budgeten vara den avgörande faktorn för prioritering och val av tidskrifter som beviljas stöd.
Presstödsnämnden får till skillnad från Kulturrådets referensgrupp inte ha några åsikter om kvalitén på publikationernas innehåll. Det är mängd och längd som gäller. Nu kvalar även ett rasistiskt organ in i samlingen av presstöd beroende alster. Rätt ska vara rätt. Eller?
Det är ingen mänsklig rättighet att få pengar av staten för att bedriva en tidning. Det är ett från första början ett politiskt ingrepp att ge bidrag till tidningar som annars inte skulle klara en utgivning. Det är ingen hemlighet att presstödet var ett socialdemokratiskt projekt för att bredda den publicistiska basen för sina egna ideologiska intressen.
Visserligen innebar stödet att även den tydligt konservativa Svenska Dagbladet också skulle få stöd, men fördelarna med att stödja små och flera ideologiskt färgade röda tidningar vägde över. Hur ser det då ut nu? Några tidningsmakare har satt i system att utnyttja regelverket och kammar hem miljontals kronor varje år. En stor del av presstödet går till Svenska Dagbladet, som ägs av kapitalstarka Schibsted, och till några få entreprenörer specialiserade på stödet.
Man kan nämligen göra lokala editioner av tidningen och kalla dem för självständiga och på så vis kvitteras ut grundsumman i princip hur många gånger som helst. Tidningen ETC är i dag inte en tidning utan sju med ett totalt presstöd på 12 miljoner 2010. Att skapa ett presstöd utifrån ett vis politiskt klimat är dömt att misslyckas. Det politiska klimatet och medielandskapet ser inte längre ut som 1976, då den statliga utredningen om presstödet var klar och låg till grund för de avgörande justeringarna av bidraget.
Vilka tidningar har konkurrerats ut av alla de som beviljats presstöd? Hur hade det opinionsbildande materialet sett ut utan den konstgjorda andning som bidraget ändå är. Svårt att veta. Men en sak vet vi: det hade inte varit som nu. Så visst är stödet ett statligt politiskt ingrepp i det offentliga samtalet. Tanken på att staten ska gå in och ideologiskt granska innehållet i tidningarna är nog skrämmande för de flesta publicister.
Att tidningar som Nationell Idag kvalar in till presstöd borde ringa många varningsklockor. Presstödets utformning är förlegat och fyller inte längre sin funktion. Stora delar av presstödet går till ett stort mediehus, några fiffiga entreprenörer och nu ett rasistiskt organ. Det finns dock ingen anledning att misströsta om man värnar mångfald bland publikationerna. Nätet ger nu alla möjligheten att billigt publicera sig. Idag är den ideologiska bredden vidare än någonsin, tack vare den nya tekniken. Det enda rimliga är att dra undan statens långa arm från den fria pressen och avskaffa presstödet. Om staten verkligen vill gynna ett rikt utbud har den skatter och moms att laborera med.
