Ingen vill betala för granskningarna

Läser att DN Lördag/Söndag ska bli en söndagstidning om livsstil…zzzzzz…Oj! Jag somnade visst vid tangentbordet. Just det. Livsstil. Jag vet, det har synts ett tag. Och så himla spännande det känns.

Det finns ju så få tidningar i Sverige som handlar just om livsstil – eller ska jag säga konsumtion? Om hur man shoppar sig till en livsstil, eller skulle göra det om man bara hade lite av Posh-Beckham-stålarna. Efter shoppingen myser och piffar man i fina hemmet och lagar mat.

Men har inte alla en livsstil? Är inte det ett sätt att leva? Som hemlöshet? Och är då Situation Stockholm, och dess motsvarigheter Faktum och Aluma, livsstilstidningar för hemlösa?

Nej, det är de ju inte. Och hemlöshet är definitivt ingen ”livsstil” i tidningsvärlden. Hemlösa konsumerar inte. Hemlösa är inte glossy.

Livsstil är konsumtionsstil. Livsstil handlar om mat, inredning, vin, elektroniska prylar, träningsformer, dam/herrkläder, design, smink, musik, film, skid- och sparesor. Sånt som just DU borde konsumera. (Ursäkta, den mörka, aningen bittra, chokladen hotar att anta formen av en kaskadspya). Nyckeln är: livsstilstidningar drar annonsörer.

bryt

Okej, det är öppet mål att ondgöra sig över de kommersiella magasinen. De fyller säkert sin funktion och underhåller säkert och vissa är ”bättre” än andra och allt det där. Bevisligen säljer en del, vilket i förlags/utgivarkretsar är det som räknas då tidningsbranschen har ”kris”. Andra säljer mindre, men annonsörerna fattar inte det och annonserar ändå.

Men det är egentligen inte livsstilstidningarna som är problemet. Det verkliga problemet är att det är få tidningar eller magasin som ens verkar ha några större ambitioner att vara samhällsundersökande och granskande. Och då menar jag inte i bemärkelsen Anitra Steen, utan i bemärkelsen varifrån kom alla de sjukskrivna, vad gjorde dem sjuka, varför kan de inte rehabiliteras, hur ser samhället på dem? Nej, den där socialjournalistiken är inte så populär. Den anses inte heller löna sig speciellt bra.

Så ingen vill betala för de gnetiga granskningarna. Klassiska avslöjanden kostar ofta multum. Ingen vill ha de stora undersökande reportagen. Eller de berättande reportagen heller, för den delen. Och de som vill det har inga resurser att betala.

Ja, vem vill överhuvudtaget ha den där ”goda” journalistiken? Den där som Mustafa Can förra året hyllades så för i Sverigedemokratreportaget. Undersökningar som Katarina Wennstams granskning av våldtäktsdomar, som påverkat bevakningen av rättegångar, kom i bokform. Vilka tidningar har plats och lust till den sortens journalistik i dag? Den skulle rumphuggits, hårdvinklats, snärtats till – och till slut varit något annat. I värsta fall snabbt glömd.

bryt

Ja, Bonniers verkar då inte så jätteintresserade. Inte om man kollar på deras tidningsutbud i alla fall. Public service då? Lite grann, men att samla ihop ett gäng ”experter och journalister” som tycker till om socialförsäkring, slöja, våldtäkter eller asylpolitik, är så mycket enklare – och billigare – än att faktiskt undersöka hur verkligheten ser ut.

Att plocka fram individuella invandrare som beroende på vinkel ikläds rollen av ”illa behandlad” eller ”kulturproblematisk” är mycket enklare – och billigare – än att faktiskt undersöka hur de ekonomiska och sociala samhällsstrukturer ser ut som påverkar livet för de invandrare som uppfattas som bärare av invandrarskap.

Att berätta vilka kläder, filmer och resor som är snygga i vinter är betydligt lättare än att undersöka hur branschen fungerar och hur arbetsvillkor och maktförhållanden ser ut.

bryt

Nej, en seriös, undersökande, berättande journalistik passar inte in i den genomkommersialiserade livsstilen och mediemarknaden. Luta dig tillbaka i designfåtöljen, kolla in någon ”dokumentär” om massmördande siamestvillingar med silikontuttar. Snutta på den bittra chokladen, och njut. Because you’re worth it…

Bra journalistik är vi uppenbarligen inte värda. Eller viska det där patetiska, omoderna, pinsamma – en markör för tristaste livsstilen – den där man tror att journalistik kan och borde vara viktig.

Ira Mallik