Inte ens i döden har han kunnat falla omkull
På bilden i Kronen Zeitung, Österrikes största tidning, är bakdörren öppnad och vi får titta in. Lastbilen står parkerad längs motorvägen A4 och är övergiven. Den ser gammal och sliten ut. Lastutrymmet täcks av annonser som möjligen handlar om slovensk kycklingkorv.
Vi har alla sett bilden på lastbilen där polisen fann över 60 döda flyktingar.
Men en av bilderna i Kronen Zeitung skiljer sig från vad vi sett i de flesta medier. Genom den öppna bakdörren får vi se några av liken. Dörren har just öppnats och ingen har ännu rört någonting. Fyra personer, förmodligen män, syns på bilden. T-tröjor, halvlånga shorts, gympaskor. De ligger tätt, tätt, några med armarna om varandra. Två ligger ned medan de två andra är halvstående. En av dem har rullat ihop en smutsig filt och lagt under sina knän för att det inte ska göra så ont att stå i samma låsta position timme efter timme. Och står, det gör han fortfarande. Det är så trångt i lastbilen att inte ens i döden har han kunnat falla omkull.
Bilden är otäck och gripande. Den säger att så här ser det ut i verkligheten. Så här går det till.
Bilden är tagen av en polis. Publiceringen har lett till en omfattande debatt och Österreichischer Presserat, ÖP, Österrikes motsvarighet till Pressens Opinionsnämnd, har fått in 180 anmälningar.
Det berättade Edwin Ring, utredare vid ÖP, på en konferens som hölls nyligen i Wien för alla Europas pressnämnder och pressombudsmän. En av konferensens diskussioner gällde de svårigheter som medierna ställs inför när man ska bevaka flyktingströmmarna. Det handlar om människor i en utsatt situation – och samtidigt har tidningarna ett ansvar inför sina läsare att berätta detaljerat om vad som händer.
Men hur detaljerat?
Enligt Edwin Ring är det starkaste argumentet för en fällning att bilden bryter mot allt vad mänsklig värdighet handlar om. Å andra sidan har bilden, enligt Ring, ett stort allmänintresse och den kan komma att påverka den allmänna opinionen, ungefär som bilden av det döda barnet på stranden.
ÖP har ännu inte behandlat ärendet, men Edwin Ring menar att det lutar åt en fällning.
Det hade det förmodligen inte blivit i Sverige. De döda går nämligen knappast att identifiera. Kropparna är där, men inga ansikten syns. Ett öra på en person, ett öga på en annan. Ett huvud som är rakat och ett annat med gråsprängt hår. Kanske skulle en närstående som såg bilden känna igen, men förmodligen inte.
Därmed faller publiceringen utanför det som PO och PON kan pröva. I vår uppgift ingår inte att försvara till exempel mänsklig värdighet i största allmänhet. Vår uppgift är att värna enskilda, utpekade människor som behandlats illa i pressen.
Min första reaktion när jag såg bilden var att jag ville åka hem till Sverige och ändra regelverket. Men vid närmare eftertanke är jag ganska nöjd med vår ordning. Om PON kunde klandra tidningar för att de publicerat vidriga bilder, skulle nämnden närma sig rollen som smakdomare. Och någon sådan behöver inte den svenska medievärlden.
