Internationell hovjournalistik

Reinfeldt som skakar hand med Obama, Medvedev, Brown och de andra grabbarna. Ledarskap. Framgång. Strålglans.

Under G8 såg den svenske statsministern ut som en katt som just svalt en dubbelportion gåsleverpastej.

Det gör också att det svenska ordförandeskapet kommer ställa enorma krav på journalisterna och journalistiken. Rapporteringen om svenska insatser internationellt har ofta karaktären av hovjournalistik, eller kanske snarare en sorts påhejande sportjournalistik. Vi kan kritisera detaljer, men när det kommer till kritan vill vi att Sverige ska lyckas i de stora sammanhangen.

Annons

Jag tror att det var så under det förra svenska ordförandeskapet 2001. Jag tror att det kan bli så den här gången också, om vi inte för ett samtal om hur det ska undvikas.

Den här gången har regeringen också ett helt annat utgångsläge än förra gången. Göran Persson var extremt impopulär i slutet av 1990-talet. För honom blev ordförandeskapet ett lyft som ledde ända fram till valsegern 2002.

Reinfeldt är redan populär som statsminister. Hans förtroende är betydligt högre än oppositionsledaren Mona Sahlins. Den borgerliga regeringen har dessutom fått en mer positiv bevakning i svenska medier under de senaste åren. En undersökning visade nyligen att Mona Sahlin haft en hårdare bevakning på sig än statsministern, vilket borde få landets nyhetsredaktioner att fundera ett ögonblick på sina prioriteringar. Bevakningen av Sahlin har säkert varit motiverad, men är det bra att den som har makten slipper enklare undan än den som utmanar makten?

Under det svenska ordförandeskapet blir det ännu viktigare att medierna klarar av att hålla flera bollar i luften samtidigt. Att inte nöja sig med bilderna på statsministern under regisserade fototillfällen. Att faktiskt granska vad Sverige åstadkommer.