Jag vrider mig av sekundär skam
Det spelar ingen roll hur ofta vi journalister för en självkritisk debatt om vår inställning till kungahuset, för när det kommer till kritan är medierna lika flata och ängsliga som alltid.
Det senaste exemplet är radiokanalen P3s beslut att stänga av journalisten Tove Meyer. Hon är en av författarna till den på förhand hypade och kontroversiella boken ”Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken”. Formellt har hon stängts av för att hennes arbete med boken inte skulle gå att förena med anställningen på P3. Jag antar att det betyder att de avslöjanden hon gör i boken borde kommit arbetsgivaren P3 till del. Men den förklaringen rimmar illa med verkligheten.
Hennes chefer har hela tiden känt till att hon arbetat med boken, och därmed måste de också ha varit medvetna om att det arbetet kunde leda till journalistiska avslöjanden. Eller vad hade de väntat sig? En ofarlig soffbordsbok med bilder på en vinkande och leende monark? Hade det varit okej för Meyer att skriva en sådan underdånig bok? Hade det varit mer förenligt med P3s krav på sina journalister?
Det skulle vara intressant att höra radioledningen argumentera för en sådan linje.
För något år sedan var det DN som inte visste hur man skulle hantera bevakningen av kungahuset. Medarbetaren Linda Leopold skrev nedsättande kommentarer om kläderna på nobelfesten. Hon skrev att bland annat att ”Hertha Müller var det tjusigaste som kommit från Rumänien sen Dracula”, att prinsessan Madeleine i sin klänning kunde ”förväxlas med en gran” och att det såg ut som att drottning Silvia ”draperat sig i Drottningholms gardiner”.
Och det fick man inte göra. Chefredaktören Gunilla Herlitz meddelade att Leopold aldrig mer skulle få skriva för tidningen.
Jag undrar om reaktionen blivit densamma om Leopold kommenterat partiledarnas klädsel på samma vis? Borde inte ganska många journalister då fått sparken efter den senaste valrörelsen, där underhållning gjordes till en del av valbevakningen?
Ärligt talat vet jag inte vad vi ska göra för att få ett mer ”normalt” journalistiskt förhållningssätt till kungahuset. Jag vet bara att jag vrider mig av sekundär skam varje gång vi trampar snett.
Jesper Bengtsson
