Jimmie, hur otrevliga är journalister, egentligen?
”Det är ju bara en massa journalister här. Var är alla trevliga människor?” Ungefär så löd Jimmie Åkessons replik på valkvällen, när kamerorna smattrade och reportrarna trängdes.
Låt gå för att kåren inte bara består av charmknuttar, men det gör väl inte hela Jimmies lag heller?
Var är alla trevliga människor? Det är en replik som ska låta improviserad och lättsam, men troligen har Jimmie Åkesson tränat länge på den. Den är viktig. Den fäller ner ett visir mellan SDs partiledare och tredje statsmakten. På ett psykologiskt plan förklarar han krig mot medierna, under skämtets täckmantel.
Det är en bra bit kvar till Donald Trumps bild av pressen som ”folkets fiende”, men att kalla en hel yrkesgrupp för ”otrevlig” är en liten trevare i den riktningen. Frågan är om Jimmie Åkesson får skrattarna på sin sida. Hur mycket stöd har han bland sina väljare, och bland folk i allmänhet? Hur otrevliga är journalisterna, egentligen?
Vi talar ofta om att förtroendet för medierna minskar, men i en internationell jämförelse är det fortfarande högt i Sverige, även bland populistsympatisörer av olika politisk färg!
Det är intressanta rön som framgår av en undersökning i år, gjord av Pew Research Center, en oberoende amerikansk tankesmedja i Washington. PRC undersökte attityden till medierna i åtta europeiska länder: Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Sverige, Danmark, Frankrike, Spanien och Ialien.
Allmänt är förtroendet för medierna högre i norra än i södra Europa. Lägst förtroende för media har populister i Sydeuropa, där bara 26 procent litar på medierna. I andra änden av skalan hittar vi Sverige, där hela 49 procent av dem litar på medierna, mot 72 procent bland icke-populister. Förtroendet är här alltså starkt i båda grupperna. Bara i Nederländerna har medborgarna ännu lite högre förtroende för medierna.
Man kan konstatera att Storbritannien har nästan lika låga siffror som Sydeuropa. Britterna är motsägelsefulla, eftersom de flesta ändå säger sig lita mest på BBC som sin huvudkälla för nyheter.
Även Danmark sticker ut i norra Europa, med uselt förtroende för medierna. Bara 56 procent av icke-populister säger sig lita på medierna, och bland populister är siffran 34 procent. Motsvarande siffror i Sverige är alltså 72 respektive 49.
Högt förtroende är ingenting man kan slå sig till ro med. Förtroende är alltid villkorat, alltid flyktigt. Men statistiken är intressant. Särskilt spännande är frågan varför danskarna har så extremt lågt förtroende för sina medier. Beror det på den frejdiga danska tabloidtraditionen, som hyllar den dramatiska överdriften som skön konst? Beror det på att Dansk folkeparti länge har idkat krypskytte mot traditionella medier, särskilt public service, och i detta fått andra partier med sig? Eller beror det på något helt annat?
Man kan förstås också vända på de svenska siffrorna och säga att det är bekymmersamt att bara hälften av svenska populister litar på nyhetsförmedlingen i vårt land. Ändå – hälften är ändå hälften. I den liberala demokratin, som Jimmie Åkesson gärna hackar på, är fri nyhetsförmedling och fri opinionsbildning ett fundament. För att det fria ordet ska ha en chans måste människor lita på nyhetsförmedlingen.
Kanske är det Jimmie Åkesson som bör fundera ett varv extra innan han kallar journalister för ”otrevliga människor”. Hälften av hans egna väljare garvar inte. De litar trots allt fortfarande på att medierna ger dem en vettig bild av verkligheten.
