Journalisterna utan monopol
Bloggarna gör det allt svårare att definiera vem som är journalist, konstaterade Nanok Bie i en tidigare krönika i Journalisten. När alla kan intervjua, gräva och skriva nyheter och dessutom publicera sig kommer den traditionella bilden av journalistik på skam. Det är verkligen helt sant.
Ta bara Iran som exempel. Under de stora demonstrationerna i somras gjorde den iranska regimen allt för att isolera de utländska journalister som befann sig i landet. De stängdes in på sina hotellrum eller ombads helt enkelt att ta nästa plan därifrån. Inga nya visum delades ut.
Istället blev det Twitter och ett antal bloggare som talade om för världen vad som hände när demonstrationerna slogs ned. Det var otroligt fascinerande att sitta hemma i Flen och nästan sekund för sekund kunna följa utvecklingen på Teherans gator.
Men de som gav oss all denna information kan knappast kallas journalister, i alla fall inte enligt den definition som normalt används i de västerländska liberala demokratierna. Deras rapporter var inte oberoende, de var ju med som en av parterna i konflikten. De idkade ingen källkritik, utan skrev helt enkelt vad de uppfattade att de såg. I de flesta fall hade de ingen utbildning för att göra urval eller hitta ”kroken” i den information de förmedlade.
I princip kan man säga att bloggarna gör att alla får direkt access till källorna.
Så vad betyder det för journalistiken?
Måste vi definiera om yrket?
Kanske. Men bara om vi anser att källkritik, opartiskhet och professionellt urval har blivit ointressant, och så kan det rimligen inte vara.
Istället är det nog journalisternas självbild som måste omvärderas.
Under lång tid nu har det – kanske underförstått – funnits en uppfattning att journalistiken och massmedierna som vi hittills känt dem ska ha monopol på informationsspridning. Om en politiker eller någon annan önskat sig en direktkanal till medborgarna har det uppfattats som skumt och klandervärt. Journalisterna har sett sig själva som ett kvalitetsfilter.
Med internet blir det omöjligt att behålla monopolet. Men det gör ju snarast den opartiska bedömningen viktigare. I själva verket kan journalistiken i och med detta återta sin gamla funktion, att vara ett alternativ till annan informationsspridning i samhället.
Kanske måste vi då också vara noga med att kalla bloggarna och twittrarna för något annat än journalister. Skribenter till exempel.
En högst respektabel titel som jag själv ofta använder mig av. Men journalistik är det inte.
Jesper Bengtsson
