Journalisters förtroende i botten

Barometerns utfall för 2012 presenterades nyligen på mediemässan Meg i Göteborg.
En av frågorna i undersökningen handlade om förtroendet för yrkesgrupper. I topp sjuksköterskor, för vilka 84 procent av de tillfrågade hade mycket eller ganska stort förtroende. I mitten advokater på 57 procent. Och på särklassig bottenplats journalister med 24 procent.

Varför är förtroendet för oss så lågt?
Beror det på att man uppfattar innehållet i kvällstidningar och kändistidningar som uppskruvat, draget för långt eller ibland helt enkelt felaktigt? Den som lurar läsaren förlorar förtroendet.
En annan förklaring jag mött är att människor tror att journalisten inte bara är ute för att skildra verkligheten, utan också har en egen agenda. Att journalister överdriver i sin rapportering, gör en sak mer sensationell än den är, för att de själva ska tjäna på det. Att det ger en bättre placering i tidningen, på förstasidan eller löpsedeln – och på så sätt främjar journalistens karriär.

Har man den uppfattningen, som en del säger sig ha fått av egna erfarenheter, tror jag att det ligger nära till hands att misstro yrkeskåren. I själva verket är det säkert ovanligt att journalister gör så.
Att idén ändå kan få fäste beror nog snarast på att det i det journalistiska uppdraget ligger att göra komplicerade historier begripliga.
Journalisten förenklar och lyfter fram vissa aspekter av nyhetsmaterialet, ofta det spektakulära eller ovanliga. Det kan leda till att den som varit med om något och sedan talat med en journalist inte känner igen sig i tidningen.

Annons

Det är viktigt att se att det låga förtroendet inte är en generell uppfattning. Samma undersökning visar att Sveriges Radio och Sveriges Television som institutioner ligger i topp när det gäller förtroende. Före storheter som Ikea, Volvo och riksdagen.
Om man enbart ser till medie­företag hade 78 procent stort eller ganska stort förtroende för Sveriges Radio medan 13 procent hade det för Aftonbladet. I en debatt på Meg menade Aftonbladets Jan Helin att det beror på att den som rapporterar neutralt lätt får förtroende, medan den som tar grepp och provocerar ligger illa till i den här sortens mätningar. Men det gjorde inte så mycket, tyckte han:
 – Efterfrågan på vårt material har aldrig varit större än i dag.
Jag kanske skulle skaffa honom den senaste T-shirten från Newseum. På den står det ”If it bleeds it leads”.

För övrigt hade Förtroende­barometern också rankat kännedomen om 20 utvalda medie­kändisar. Jag kom sist, på 21 procent. Men då tror jag att några som svarade på undersökningen ville verka kunnigare än de faktiskt är. Att 21 procent av svenska folket skulle veta vem jag är efter ett år som PO verkar osannolikt. Men lite smickrande.
Vem som kom högst?
Jan Guillou, förstås. På 91 procent.