Kändisarna vars privatliv saknar allmänintresse

Ska den som är förebild för and­ra, särskilt ungdomar, tåla att hängas ut med namn och bild vid något av livets många snedsteg? Är en förebild automatiskt en offentlig person?

Svårigheterna börjar redan när man försöker definiera vad en förebild är. Möjligen kan man säga att det är en person som presterar något som man själv skulle vilja klara av – eller överträffa. Det är lätt att förstå den definitionen när det handlar om idrottare. Sarah Sjöström är utan tvekan en förebild för tusentals ungdomar.

Det blir genast svårare när man överför resonemanget till artister. Deras prestation­er är inte mätbara på samma sätt, men det finns naturligtvis de som vill kunna sjunga som Amanda Jenssen, komponera som Laleh – eller vara lika coola som Persbrandt på bioduken.

Annons

För att reda ut begreppen bör man i stället fokusera på ”offentlig person”.
Uttrycket finns inte med i de pressetiska reglerna, men används ändå mycket ofta av utgivare när de formulerar sina svar på PO-anmälningar. Tanken är att rättfärdiga att man avslöjat integritetskränkande detaljer, eller namnet på en enskild person i ett nedsättande sammanhang. Det är något en offentlig person får stå ut med, får jag ofta höra.

Jag värjer mig mot trubbigheten i resonemanget. Det räcker inte med att vara känd för att en person ska tåla exponering. Det måste finnas ett allmänintresse som väger tyngre än kändisens personliga integritet.

För samhällsbärare, som till exempel politiker, ledande tjänstemän och företagsledare, är det lätt att se att allmänintresset ofta väger över. Det beror på att dessa personer har en roll, som gör att allmänheten har rätt att få veta när de gör fel; skattefuskar, kör på fyllan eller drar i sig kokain. Här finns ett ansvar att utkräva, som väger tyngre än den berördes integritet.

Förebilder som idrottsutövare, artister och skådespelare har en annan roll.

De uppträder förvisso i det offentliga rummet. De lockar, förtrollar och intresserar oss, men de är inte samhällsbärare. Det finns inget gemensamt ansvar att utkräva av Sarah Sjöström om hon misslyckas. Misslyckandet är hennes att bära och vårt att betrakta. Och därför finns det bara svaga argument för att det skulle vara av allmänintresse att avslöja känsliga saker ur hennes privatliv.

På det hela taget är medvetenheten om de etiska frågeställningarna hög i den svenska journalistkåren. Men just i den här frågan anar jag en glidning. Att det blir allt vanligare att kända personer får schavottera för saker, som normalt hör till privatlivet. Och att deras roll som förebild används som ursäkt, att den som idoliserar kändisen har rätt att få veta vilket kräk det egentligen är.

Bortsett från det låga allmänintresset – som är den avgörande aspekten – finns det något i det resonemanget som stör mig: om en ung person får veta att en idol till exempel har använt droger, vad är då troligast: att idolen dumpas eller att drogbruket avdramatiseras?