Klagomålen till PO ökar trots förbättringar
Varje ärende som hanteras av PO och Pressens Opinionsnämnd kodas innan det arkiveras. Ett trettiotal frågeställningar ska besvaras. Uppgifterna ska göra det lättare för den som i framtiden vill forska om klagomålen.
Här om dagen gjorde jag en djupdykning i materialet. Jag jämförde de 100 första anmälningarna i år med de 100 första anmälningarna för tio år sedan, 2005.
Det första jag upptäckte är att anmälan kommer snabbare i dag. För tio år sedan väntade anmälaren gärna några veckor innan hen skickade in sitt klagomål. Bara en knapp tredjedel kom in första veckan.
Under 2015 kom mer än hälften av alla klagomål in första veckan efter publicering. Allt går snabbare i dag och vi har blivit vana att reagera direkt.
2005 var de flesta anmälare män, cirka 65 procent. Det kan naturligtvis tolkas som att män är mer lättkränkta än kvinnor, men en trolig förklaring är att män dominerat nyhetsrapporteringen.
Då vore det ju rimligt att anta att tio år senare skulle siffrorna ha jämnat ut sig. Så är det emellertid inte. Männen tar ett allt fastare grepp om andelen klagande. De 100 första ärendena 2015 hade till tre fjärdedelar män som klagande. Bara 24 stycken kom från kvinnor.
Behandlas män sämre och slarvigare än kvinnor av tidningarna? Eller befinner vi oss i en backlash när det gäller vem som exponeras på det offentliga torget?
En annan stor skillnad är vilka tidningar som anmäls. För tio år sedan stod dagstidningar utanför de tre storstadsområdena för hälften av alla anmälningar. På andra plats kom kvällstidningarna som stod för en fjärdedel. Storstädernas morgontidningar fick bara 13 anmälningar av de första 100 under 2005. Restposten delades av tidskrifter och gratistidningar.
I år har anmälningarna mot landsortstidningar sjunkit med 63 procent jämfört med 2005. Endast 19 anmälningar. Kvällstidningarna har gått upp i topp med 42 anmälningar tillsammans och även de stora morgontidningarna har ökat, från 13 till 21 anmälningar.
Min uppfattning är att landsortstidningarnas sjunkande andel beror på professionaliseringen av journalistkåren. I dag finns det en stark medvetenhet på alla tidningar om var de pressetiska gränserna går.
Professionaliseringen går igen när det gäller vad läsarna klagar på. Ett klassiskt problem har varit artiklar där man valt att låta människor vara anonyma, men ändå gett så många ledtrådar till deras identitet att folk ändå förstått. För tio år sedan gällde mer än en fjärdedel av alla klagomål just detta. I år har andelen sjunkit med 70 procent. Endast åtta av 100 klagomål.
Ännu mera anmärkningsvärd är utvecklingen vad gäller klagomål på att man inte fått komma till tals i artiklar som handlade om en själv. 2005 gällde det 21 ärenden. 2015 hade vi efter 100 anmälningar inte fått in ett enda sådant klagomål!
Samtidigt som en hel del kurvor pekar i rätt riktning bör vi inte glömma att det samlade missnöjet med pressen inte har minskat. 2005 kom det in drygt 300 anmälningar. I fjol det dubbla.
