Klarar vi av att ta idédebatten?
De politiska partierna och akademin var länge de viktigaste sätena för intelligentian och hemvist för de principiella diskussionerna.
I och med olika tekniska innovationer ökade spridningen av de tryckta medierna. TV och radio var som en revolution. Allt fler människor fick tillgång till information och kunde delta i det offentliga samtalet, som tidigare varit tillgängligt för endast en liten elit. Kopplingen mellan ökat medborgarinflytande och demokratiseringsprocessen hör till självklarheterna. Ytterligare en arena skapades för det intellektuella samtalet. Medierna. Tekniken är ett viktigt medel i sammanhanget. Så även i dag. Internets betydelse för demokratin har varit tydlig, inte minst under händelserna i Iran. Men vi trevar oss fram i den nya teknikens värld.
Den "allmänna opinionen" är ett begrepp inom politiken och journalistiken. Ständigt understött av opinionsundersökningar av varierande trovärdighet och syften. Politikens makt har sakta flyttats från de partipolitiska representanterna till medierna. Våra partiledare matas med undersökningar som PR-byråer analyserar och ger råd utifrån, som sedan spinndoktorer omsätter till handgripligt arbete. Nästa val och makten hägrar. Den allmänna opinionen är vi, invånare i Sverige. Men alla kan och hinner inte sätta sig in i alla frågor och vi har valt att lägga vårt förtroende i händerna på politiker som ska företräda oss. Så långt är lite förändrat.
Vad händer med demokratin när vi får en generation politiker som är bättre på att marknadsföra politik än att skapa ideologi? Vad händer med det offentliga samtalet när den opinionsbildande journalistiken inte förmår att hålla upp idédebatterna? När vi inte kan bidra till ett kritiskt tänkande på principiell nivå? Det är då det blir fritt fram för symbolpolitik, i kampen om röster och mot regeringsposition.
I samma ögonblick som detta sker har en del av det politiska etablissemangets integritet gått förlorad.
Den opinionsbildande journalistiken har alltid varit ett idéprövande rum som med kritik finslipat det ideologiska arbetet. Till skillnad från politiker har skribenter ingen lojalitet mot själva partiet.
Vi är i ett läge i Sverige där det ideologiska samtalet har ersatts med kortsiktiga utspel i syfte att höja opinionssiffrorna. Med nästa val som mål. Det faller då en tung uppgift på den opinionsbildande journalistiken att bära. Kultursidorna har sedan en tid tillbaka nästan helt tappat initiativet att leda idédebatten. Få skribenter på kultursidorna kan skilja på idédebatten och den instrumentella debatten.
Allt för många har gått vilse i metadebatter och verkar mer intresserade av debatten om verkligheten än av verkligheten. Tendensen sprider sig ut till ledarsidorna.
Idédebatten kommer aldrig att dö men den har förflyttat sig bort från de tidigare givna och tillgängliga medierna.
Återigen är det bara en liten elit som har tillgång till de principiella samtalen.
De discipliner inom akademin som står för idéförvaltande och prövande har mer eller mindre dragit sig bort från det offentliga samtalet. Jurister lyste med sin frånvaro under debatten om upphovsrätt, vilket lämnade fältet fritt för Piratpartiet. Vi har inte någon Hedenius som utmanar trosbegreppet, religion och dess företrädares anspråk på makt.
Det är i dessa tider som nya lagar mot blasfemi antas och olika antidemokratiska krafter flyttar fram sina positioner.
Den 23 juli antog Irland en lag mot blasfemi. Man har röstat för ett förbud av minareter i Schweiz. Båda länderna är demokratier, om än försvagade sådana.
Vad väntar det fria ordet? Yttrandefrihet är demokratins stolthet och de levandes möjlighet att hävda sina rättigheter. Den opinionsbildande journalistiken uppgift är att förvalta det fria ordet genom kompetenta och uppriktiga politiska analyser och kritik. Tiden kommer att utvisa hur väl vi insåg vår roll och betydelse för samtalet om demokrati och vad som bygger en sådan.
Med andra ord; om vi förmår att ta idédebatten.
