Kramar bara till mina närmaste
Jag fick nyss ett mejl från en ny bekantskap. Vi ska ses på lunch och prata om ett eventuellt samarbete. Hon avslutade brevet med kram E. Jag kände mig inte helt bekväm med det.
Hur avslutar du ett brev? Svaret beror förstås på vem du skriver till, vad du har för ärende och mycket annat. Men det finns några tråkiga konventioner, några kreativa hälsningar och så finns det kram.
När jag skriver brev till min fru eller mina döttrar avslutar jag med kram. Det händer också att det blir puss.
Annars är det sällsynt med kramarna i mina brev. Bara om det hänt något allvarligt och jag vill markera extra tydligt att mina hälsningar är personligt menade kan jag skriva kram till andra än de allra närmaste.
Det följer hur jag beter mig när vi ses i verkliga livet. Jag kramar mina barn och det händer att jag pussar dem godnatt. Men jag kramar till exempel inte folk på jobbet. Jag blir störd när det kommer en flyktig affärsbekant och ger mig en kram. Och detsamma gäller alltså med kram i mejl.
Så vad skriver man i stället? Jag tittar i min mejlkorg och hittar med vänliga hälsningar, vänligen, hjärtliga hälsningar, varma hälsningar, och många fler variationer på hälsningar. Några allt gott finns där också.
Oavsett vilken av alla dessa man väljer är de nästan osynliga för mottagaren. Jag var tvungen att titta efter för att alls veta vad olika mejlare använder. Det är bara om man helt bryter mot standarden, om man kramar en affärsbekant, som läsaren reagerar.
I de flesta fall vill man ju inte att läsaren ska tänka på avslutningen, utan på budskapet. Om du måste prioritera, är det inte slutet som kommer först. Fundera inte på om det ska vara med vänliga hälsningar, med vänlig hälsning eller vänliga hälsningar. Läsaren kommer inte att märka.
Jag vet att det finns de som menar att allt är viktigt och därmed också finalen. Radioprataren Jonas Hallberg i P1-programmet Spanarna hör till dem. Han vinnlägger sig om att skriva en ny träffande avslutning i varje mejl. ”Sol bland bokstäverna”, ”med förbundna hälsningar” och ”er wen” är några av hans senaste.
Jag gillar dem för att de är kongeniala med typen Jonas. De fungerar för att de är precis som man hör Jonas Hallberg prata i radio.
Men det är en lurig balansgång. Faran är att man bryter mot konventionen på ett till synes okreativt sätt.
I den redan sönderanalyserade videon där Madeleines och Chris förlovning tillkännages blir slutet viktigare än hela meddelandet. Att avsluta med tihi var oväntat. Och det märktes.
