Lambertz borde ha namngivits vid häktningen
Den 11 mars häktades Göran Lambertz för våldtäkt. Han häktades ”på sannolika skäl”, den högre misstankegraden. I medierna kallas han ”toppjuristen”. Som tidigare justitiekansler och justitieråd i Högsta domstolen är det ingen överdrift. Fram tills att han greps arbetade han i Lagrådet, som på regeringens uppdrag granskar lagförslag innan de klubbas av riksdagen. Ingen namngav honom.
I ett ”normalt” våldtäktsfall är det inte konstigt. Framför allt av hänsyn till brottsoffret är rapporteringen nästan alltid anonym. Om förövaren utpekas är det också stor risk att brottsoffret exponeras för en större krets.
Till det kommer frågan om allmänintresset. Det är mycket stort för företeelsen våldtäkt; ett betydande samhällsproblem. Däremot är det oftast litet när det gäller identiteten på förövaren i det enskilda fallet.
Det är på den punkten det här ärendet skiljer sig från övriga.
Redan det faktum att han satt i Lagrådet när det påstådda övergreppet skedde är i sig skäl nog för en namnpublicering när han häktats på sannolika skäl. Att framtida lagar granskats av en person som misstänks för allvarlig kriminalitet motiverar ett sådant beslut.
Till det kommer att det inträffade kan komma att kasta nytt ljus över tidigare beslut som han fattat som justitiekansler och justitieråd, för att inte tala om hans engagemang i till exempel fallet Thomas Quick. Eller när han 2005, som JK, valde att inte agera för att sparka det justitieråd i Högsta domstolen som fällts för sexköp. Han ansåg att brottet inte var tillräckligt allvarligt för att JK skulle ingripa.
En namngivning hade sannolikt inte pekat ut kvinnan som anmält honom. De hade ingen fast relation, hon hade bett honom om hjälp i ett förtalsmål.
Min slutsats är att Göran Lambertz borde ha namngivits i samband med häktningen. Allmänheten har rätt att få veta identiteten på en person med hans historia och position när misstankarna leder till häktning på sannolika skäl.
Ärendet tog en oväntad vändning när Lambertz, via sin advokat, lät meddela att han ville bli namngiven i medierna. Samtidigt som advokaten uppgav att kvinnan anmält män för våldtäkt vid två tidigare tillfällen.
Var det ett taktiskt spel inför en eventuell rättegång, ett sätt att öka Lambertz trovärdighet och samtidigt sänka kvinnans? Och hur skulle medierna förhålla sig till uppgifterna, rapportera eller inte? Namnge eller inte? Vidarebefordra advokatens uppgifter om kvinnan eller inte?
Jag anser att medierna inte ska väga in frågan om det är ett taktiskt spel, utan falla tillbaka på bedömningen av allmänintresset. Om medier väljer att ta hänsyn till risken för taktiskt spel blir de själva medspelare.
Lambertz borde således ha namngivits oavsett vad han själv ville. Däremot borde medierna vara försiktiga med uppgifterna om kvinnan i det här tidiga skedet av processen. Hon kan vara ett brottsoffer med rätt till ett starkt skydd för sin privata sfär.
Slutligen finns det skäl att understryka att Göran Lambertz inte är dömd för våldtäkt. Därmed är han oskyldig i lagens mening. Även det är en pusselbit för medierna att beakta.
***
UPPDATERING, 23 mars: Göran Lambertz är inte längre misstänkt för våldtäkt, och har släppts ur häktet. Förundersökningen läggs ned med motiveringen att brott inte kan styrkas.
