Låt experterna kliva fram
I min förra krönika skrev jag om problemen som följer när journalister blir experter på ett ämne – de efterfrågas som debattörer. Läs gärna här om du missade den.
Ett logiskt nästa steg, för att göra något åt det här, måste vara att på bred front uppmana representanter för olika sorters expertis att kliva fram.
Landet är fullt av sakkunniga inom alla möjliga fält, inte bara forskare, utan också offentliganställda ämbetsmän med lång erfarenhet av sina yrken, för att inte tala om alla möjliga proffs i privatsfären.
Men, problem: som alla journalister vet blir det allt svårare att få tala med de direkt sakkunniga.
Saker och ting ska filtreras genom tusen och en pressmuppar, som allt mer närmar sig amerikansk standardmodell, ni vet: ”vi kan inte kommentera det enskilda fallet, men vi arbetar ständigt med att förbättra våra tjänster och bla the fuck bla”.
Detta händer i en tid när PR-samhället slår ut mediesamhället. Det finns gott om statistik som visar hur löner och antalet jobb förskjuts, och den som tror att samhället i stort vinner på det är från vettet. Läs gärna mer skräckinjagande statistik i frågan här.
Så hur göra? För några år sedan skrev Mårten Schultz, professor i juridik, om värdet av att svara på mediernas frågor – både för allmänhetens skull och för sin egen. Texten, som publicerades i Dagens Juridik, ger några hiskeliga exempel på både dålig journalistik och dålig attityd mot massmedier – inte från Schultz förstås, utan från kolleger han har mött i olika sammanhang.
Som så ofta är fallet har vi säkert sparat ihop till delar av det dåliga förtroendet alldeles själva. Samtidigt är det med medier som med vädret: alla älskar att gnälla, samt hävdar med bestämdhet att allt var bättre förr. Jag tror ändå att Mårten Schultz text bör läsas med uppmärksamhet och ödmjukhet.
Här är tre konkreta förslag på vad vi kan göra för att förbättra situationen, och återinstallera de på riktigt sakkunniga personerna i vår journalistik. Alla kommer att tjäna på det.
1. Vi ska använda Vetenskapsrådets utmärkta tjänst Expertsvar, för att hitta riktigt sakkunniga personer.
2. Vi ska låta intervjuade experter läsa före publicering så att de inte bara är rätt citerade, utan också rätt förstådda, vilket är ännu viktigare. Vi ska samtidigt förklara för dem att tid och utrymme inte är oändliga storheter i vår värld, och att det ibland är acceptabelt med förenklingar, särskilt om de kan kompletteras med källhänvisningar för den som vill fördjupa sig.
3. Vi ska aldrig, aldrig någonsin, nöja oss med ”talespersoner”. Aldrig citera dem. Aldrig godkänna dem som auktoriteter.
ANDREAS EKSTRÖM
P.S. I tidningen Norra Halland ser jag en dödsannons: Sveriges kanske flitigaste och säkert också snällaste insändarskribent, Bengt Jörgen Moberg i Kungsbacka, har gått ur tiden. Han blev nästan åttio år, och måste väl ha fått tusen insändare publicerade i massor av olika tidningar. Väldigt ofta föredömligt kort, väldigt ofta med bara några uppskattande ord om en person eller ett fenomen. Jag kommer att sakna att se honom dyka upp i de mest oväntade publikationer – hans namn är svenska tidningars motsvarighet till ”Kilroy was here”.