Lite fantasi gör bildtexterna bättre
En bild säger mer än tusen ord, heter det. Kanske är det den övertygelsen som gör att det skrivs så många intetsägande bildtexter. Fast orsaken är nog snarare att alltför många bildtexter blir skrivna i hast och utmattning, efter att all kraft har gått åt till själva artikeln.
En bild säger mer än tusen ord, heter det. Kanske är det den övertygelsen som gör att det skrivs så många intetsägande bildtexter. Fast orsaken är nog snarare att alltför många bildtexter blir skrivna i hast och utmattning, efter att all kraft har gått åt till själva artikeln.
Det är olyckligt, för bildtexterna är bland det mest lästa i dagstidningarna. Dessutom är de ofta det först lästa. Så vad hjälper det att fila fram en vass ingress om bildtexten avskräcker läsaren från att ens börja läsa den?
Bildtexten kan i lyckliga ögonblick både stödja och komplettera bilden samtidigt som den väcker intresse för artikelns innehåll. Det vet egentligen varenda reporter, fotograf och redigerare. Ändå går det lätt att bläddra fram en samling bildtexter som inte gör någotdera.
bryt
En av de allra tunnaste bildtexterna i min samling lyder:
”Här står FN:s generalsekreterare Kofi Annan i talarstolen.”
Visst, jag förstår att det inte alltid är så inspirerande att sno ihop en bildtext till en arkivbild på utrikessidan. Men då är det nästan bättre att nöja sig med namn och titel.
En bildtext behöver berätta vem som finns i bild. Den bör också säga tillräckligt mycket om situationen och tidpunkten för att läsaren ska kunna tolka bilden. Men det värsta som finns är bildtexter som beskriver bilden. Som läsare vill jag slippa känna att de som gör tidningen tror att jag är för dum för att själv titta på bilden.
bryt
I kategorin beskrivande bildtexter finns de som är fullkomligt meningslösa. Som: ”Äntligen vår. På skärtorsdagen kom vårvärmen på allvar och bänkarna på torget var fulla av XX-bor som vände näsan mot solen.” Så mycket bättre det vore med en bildtext som meddelade: ”Värmerekord. Skärtorsdagen var den varmaste marsdagen i XX på mer än hundra år”. Då skulle det finnas anledning att gå vidare till texten för att få både den exakta temperaturen och årtalet. Och texten kunde i sin tur rensas från den något överflödiga upplysningen att det gått mer än hundra år sedan 1892.
bryt
Andra bildtexter tillför i alla fall någon information, men envisas med att därutöver upplysa läsaren om vad hon ser:
”Storsäljare. Marknadschef Kathrine Löfberg bland pallarna med kaffepaket. Varje dag säljs cirka 100 000 paket.” får läsaren veta om en förstasidesbild där ingen kan missta sig på innehållet i de lila paketen. Den mer genomarbetade varianten var redan använd på insidan: ”Kaffelager. Marknadschef Kathrine Löfberg sitter tryggt på några av de 100 000 kaffepaket som Löfbergs Lila säljer varje dag.” Men jag slår vad om att det med lite fantasi hade gått att hitta något annat intressant att berätta i ännu en bildtext om en kaffeproducent i fjärde generationen. Kanske rentav något utöver det som står i brödtexten.
bryt
Upprepningar är tyvärr så vanliga att de får bilda en egen kategori i min indelning av mindre lyckade bildtexter. Enligt min mening är det den mest sorgliga gruppen. De upprepande bildtexterna är nämligen ofta riktigt lockande och välformulerade. Första gången man läser orden. Problemet är att även lyckade formuleringar slits ner och blir hopplöst uttjatade när de återkommer på flera håll.
En annan vanlig kategori är de pliktskyldigt redovisande bildtexterna. Där vi får veta att ”Forskare X föreläste om nya tekniska möjligheter vid konferensen i går” eller att ”Landshövding Y deltog i invigningen av de nya lokalerna” utan att bli det minsta upplysta om vad de egentligen tillförde. Sådana texter är är trista, om än inte lika tragiska som upprepningarna. Nog borde det gå att utnyttja tidningarnas mest lästa utrymme med mer eftertanke och fantasi?
eva.martensson@mkv.mh.se
